Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fältherren Daniel Rantzau, som ville betjena sig af den
förvirring hvaruti Sturemorden och konungens vansinnighet försatt
riket, ryckte sent om hösten 1567 öfver gränsen, hvarpå hans
första bedrift var attv öfverrumpla och uppbränna Jönköping. Men
ej nog dermed. Ånnu en gång måste staden tömma en bitter
kalk och om möjligt bittrare än förra gången. Då nämligen, i
böljan af Gastaf Adolfs regering, denne monark såg sig hotad af
icke mindre än trenne fiender på en gång, Ryssland, Polen och
Danmark, uppblossade kriget mot denna sistnämnda makt med
ny fart, då de båda konungarne i egna personer ställde sig i
spetsen för sina trupper. Sedan konung Christian IV om våren
1612 intagit och förstört fästningen Gullberg i Westergöthland,*
tågade han till Jönköping, som han ämnade belägra, men Gustaf
Adolf, som förutsett hans afsigt, hade ej allenast låtit fullborda
de der anlagda fästningsverken och förse slottet med tillräcklig
besättning, utan äfven förmått stadsboerne att utflytta med det
dyrbaraste de egde samt sjelfva uppbränna staden, på det den
icke skulle blifva en stödjepunkt för fienderne. Christian dröjde
icke heller länge utanför slottet, sjukdom och hunger
förminskade derjemte hans här och så snart han fick underrättelse, att
hans fältherre, Gert Rantzau, som från Calmar infallit i Småland,
måst draga sig tillbaka och att Gustaf Adolf var i antåg med
svenska hären, verkställde äfven han sitt återtåg med största
skyndsamhet. Nu inträdde Jönköpings andra period. Gustaf
Adolph, som insåg det osäkra i dess gamla läge beslöt att
förflytta staden till det näs eller saridrefvel, der den nu befinner
sig inom en naturlig befästning af trenne sjöar, Wettern å den
ena, samt Munk- eller Lillsjön och Rocksjön å den andra. Det
fundationsbref, hvilket denna konung utfärdade för Jönköping är
dateradt den 18 Februari 1614. Privilegier fick staden af
samma monark ytterligare 1620. Den förste borgmästaren iden nya
staden, Peder Gudmundsson, sedermera adlad under namnet
Strömberg, hvilken förestod dess styrelse uti icke mindre än 34
år eller ifrån 1613 till 1647, kan med rätta, näst Gustaf Adolf,
vördas såsom Jönköpings grundläggare. Bland annat godt som
han uträttade lät han för att grundlägga ett gevärsfaktori samt
i ^ allmänhet upphjelpa näringarne införskrifva så väl tyska som
holländska arbetare, hvilka bosatte sig här och hvaraf en
förstad, Tyska-Maden, ännu bär sitt namn. Från 1619 till 1696
hade staden 2 borgmästare, men sedermera endast en. Under
loppet af nära 2£ århundrade har Jönköping ofta och svårt
blifvit hemsökt af många olyckor. 9 år efter dess förnyade
grundläggning eller 1623 härjade pesten med sådan våldsamhet att
magistraten ej ens detta år kunde hålla några sammanträden,
emedan invånarne flyktat åt alla håll. 1691 afbrann rådhuset
med en stor del af staden, till hvars återuppbyggande invånarne
på 5 år bekommo £’af alla tull-, accis-, boskaps- och bakugns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
