Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallat stället, möjligen på platt-tyska, Kallm Meer, kallt ha$
en annan anser det böra härledas af en liten ö i grannskapet
med namnet Kalmar, men hvarifrån ön erhållit detta uppger han
icke och en tredje påstår den till och med hafva sitt hamn af en
fiskare benämnd Carl Märla. Från dessa mer eller mindre
haltande gissningar gå vi nu tillbaka till ordet Kalmarna. Det
första som dervid möter vår blick är den för ett stadsnamn högst
ovanliga slutändeisen i pluralis. Detta långt ifrån att försvåra
härledningen skall hjelpa oss att förklara ordets uppkomst. Kalm,
småländningens bredare uttal af kulm, kummel, på latin cumulus,
betyder i södra Sverige en tings- eller grafhög, med ett ord en
kulle, högre än de omgifvande, hvarpå offer förrättades under
hednatiden. På Gottland betyder detta ord stenrös, i Blekinge
har en ättehög ännu i dag denna benämning och i sjglfva Svea
rike synes ordet hafva haft samma betydelse. Åtminstone
finnes vid Mälaren ett Kalmare med sin Kalmare kulle. Hvad
är nu tydligare af allt detta än att, liksom den religiösa kultens
hufvudort i Svea rike var Uppsala, äfven Kalmarne eller
tings-högarne voro detsamma, ej för Götha rike, utan för Virdariket,
hvilket man vid denna tid noga måste skilja från de öfrigä
Sveriges hufvuddelar. Kalmarne betyder således helt enkelt
Värends-bygdens d. v. 8. Småländska folkstammens hufvudort.
Virdalagman nämnes ännu i Carl IX:s tid, såsom den der
mottog konungen vid hans eriksgata. Oaktadt nordens andre
apostel, S:t Sigfrid, enligt all sannolikhet, vid sin ankomst till
Sverige i Olof Skötkonungs tid, först landstigit i Småland och
Södre Möre samt således i Kalmartrakten och härmed framgång
predikat kristendomen, kom denna dock någon tid derefter eller
omkring 1080 åter i lägervall genom Blot-Sven, som med eld
och svärd förföljde de kristne. Då kom norrske konungen
Sigurd Jorsalafarare, som var kristen, år 1123 med en betydlig
flotta in i Östersjön och, sedan han sköflat Skånska kusterne,
anlände han till Kalmar, der han landsteg. Oaktadt en afdelning
af hans här, med största sannolikhet, föll ett offer för Blendas.
list, framträngde dock han sjelf ända till Östergöthland, hvarest
han öfverrumplade och tillfångatog landets dåvarande konung,
Kol, samt tvang honom att Öfvergå till kristendomen. Denne
antog då i dopet namnet Erik, till hvilket undersåtarne lade
Ar-gäll för den goda årsväxt, hvaraf landet fick fägna sig under
hans återstående regering. Detta korståg bär i historien namnet
Kalmare leding. Ifrån denna tidpunkt räknas hedendomens slut
och kristna lärans fullkomliga stadgande i Södra Sverige.
Under en tid af nära tvenne sekler uppträder nu icke Kalmar i
häf-derne, om icke någon gån: vid en och annan tilldragelse i
konungars och andre märkligaré personers enskilda lefnad Så firade
Magnus Ladulås, Mårtensmessodagen år 1276, här sitt bröllop
med Holsteinska prinsessan Hedvig och härifrån anträdde nyss-
Sveriget Städer* II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
