Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemälte konungs söner, hertigarne Erik och Waldemar, Är 1304,
sin resa, då de sågo sig nödgade att öfverge riket, för att söka
lijelp vid fremmande bof mot sin broder, konung Birger* Under
detta tidskifte hann Kalmar den välmåga och det anseende att
det icke allenast erhöll tillnamnet Sveriges Öga, förmur och
nyckel, utan äfven fick styrka att uthärda de svåra pröfningar, som
förestodo. Tre år efter ofvannämnda resa togos Kalmars och
Borgholms fästningar, hvilka förut varit i konungens ego, i
besittning al hertigarne. Kalmar stannade i brödernas våld genom
förlikningen år 1310 och biel sedermera deras, i synnerhet Eriks
vanliga vistelseort, till dess det, genom hertigarnes olyckliga död
på Nyköpings slott år 1318, återföll till kronan. På en
herredag i Kalmar år 1332 inlöste Konung Magnus med tillnamnet
Smek, för 34,000 marker lödig eller omkring 17 tunnor guld,
utaf grefve Johan af Holstein provinserna Skåne, Halland och
Blekinge, hvilket köp ytterligare stadsfästades af Danmarks
konung, då han. år 1341 för everldliga tider afträdde dem till
Sverige. Denna evighet räckte dock ej längre än 19 år, då dessa
provinser, genom Magni flathet, återkommo under Danmark.
Emedlertid hade han redan 1348 pantsatt såväl Kalmar slott som
stad till grefve Henrik åf Holstein, hvilken ända till 1364 behöll
denna förpantning. Tre år förut blef Magnus, förmodligen med
grefve Henriks begifvande, den 11 November vid sin återkomst
från Tyskland, fängslad i sjelfva Kalmar kyrka af sin andre son
Håkan och insatt i förvar på slottet, till dess mati hunnit utröna
huru mycken delaktighet han haft i Skånes och Blekinges
återförening med danska kronan. Konungens fångenskap varade väl ej
länge, men hans regering blef derefter ej heller långvarig, ty redan
1363 förklarade rikets då församlade ständer honom och hans
son Håkan förlustige svenska kronan, hvilken de erbjödo åt grefve
Henrik. Denne vägrade, men gaf anvisning på sin svåger, den
unge hertig Albrecht af Mecklenburg, hvilken de då valde till
konung. Kort derpå inlöstes Kalmar och dess län från
ofvan-nämnde grefve af det mäktiga riksdrotset Bo Jonson Grip.
Under Albrechts 26 åriga regering erhöll Kalmar rättighet att slå
eget mynt, en rättighet, som endast några få af de förnämsta
städer i riket egde och som mer än mycket annat bevisar den
betydenhet staden redan då förvärfvat sig. När drottning
Margareta, efter slaget vid Fahlköping 1389, hvarest hon
tillfångatagit Albrecht, sökte att så fort som möjligt eröfra de fästningar
Bom ännu innehades af den fångne konungens anhängare, ådrog
sig Kalmar i första rummet hennes uppmärksamhet. Men dess
Invånare, som icke hade lust att mäta sina stridskrafter med
hennes, öfverlemnade genom en fullmäktig, Clas von Buzen, staden
och fästningen i hennes våld. Helga Trefaldighets-söndag den
17 Juni 1397 kröntes här Margarethas systerdotters son, den
15-årige hertig Erik af Pommern, till konung, samt utkorades på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
