Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slutade först den 15 Augusti 1483 med den så kallade
Kal-mare Recess. Häruti erkändes väl Christophers son och
efterträdare, Johan eller Hans, för Sveriges konung, men med sådane
vilkor, att rådet icke desto mindre egde nästan hela makten;
också blef Hans i verkligheten icke konung i Sverige, förrän 14
år derefter. Genom Iwar Axelssons förräderi bragtes väl 4486
rikets nyckel i händerne på Danmarks konung, men
riksföreståndaren lyckades dock efter en lång belägring, att genom hunger
tvinga slottet till kapitulation. Andtligen i Juli månad 1497
återbekom konung Hans detsamma genom dagtingan i sitt våld.
Så förblef det dock icke längre än 7 år, då biskop Hemming
Gadd först icke blott tvingade konung Hans sjelf, som med
en besättning af 8,000 man försvarade slottet, att. bege sig till
Danmark, utan slutligen äfven, ehuru med stor manspillan,
be-mäktigade sig fästningen. Vid första öppet vatten påföljande
året återkom dock Hans och insläpptes utan hinder i staden af
borgerskapet, som ej anade något ondt. Men snart fingo de
erfara motsatsen, då konungen icke allenast lät tillfångataga, utan
äfven aflifva stadens 4 borgmästare, en del af rådet samt några
af de förnämste invånarne, allt under förevändning, att de
föregående året förrädiskt öfverlemnat staden åt svenskarne. Detta
kallar historien Kalmar första blodbad, ty, såsom vi längre fram
få se, var det, ty värr, icke det enda. Nu var således Kalmar
åter i Danmarks våld och denna gången ända till 1510, då det
lyckades riksdrotset Nils Christersson att fördrifva danskarne ur
Kalmar, som åtminstone nu i 4 4 års tid försvarades mot
utländskt anfall. Den 31 Maj 45 -0 landsteg befriaren, Gustaf
Wasa, nära Kalmar, och emottogs med vänskap på slottet af fru
Anna Bjelke, hvilken i egenskap af förre slottshöfvidsmannen
Johan Månsson Natt och Dags enka der förde hela befälet. Med
all sin vältalighet kunde han dock ej öfvertala borgerskapet och
stadens garnison att göra gemensam sak med honom, utan måste
med lifsfara skynda derifrån och några få dagar derefter
öfver-lemnades genom dagtingan slott och stad åt Christian ll:s
amiral Norrby. Denne innehade borgen äfven för egen räkning,
sedan hans monark blifvit afsatt, ända till år 1523, då natten
emellan tredje och fjerde dag Pingst, borgerskapet öppnade
por-tarne för Arvid Westgöthe och Peder Hansson, Gustafs
höfvids-män. Till den förstnämndes biträde och sedan till verklig
styresman öfver staden och länet förordnades en tysk, Berndt von
Melen, till hvilken Gustaf hyste mycket förtroende. Denne
företog året derpå en expedition emot Gottland, hvilket innehades af
Norrby, men öfverlemnade förrädiskt största delen af svenska
krigsmakten i hans händer och återvändo med de öfrige, hvilka han
förstått vinna på sin sida, till Kalmar, hvarest han befästade sig.
Konungen förgrymmad öfver detta förfarande, kallade honom till
sig. Han kom också verkligen, sedan han dock insatt sin broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
