Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjda pålagor, utan fördref dennes utskickade, andra att
invå-narne tillåtit sig nidvisor öfver Waldemar, men troligast är, att
han endast sökte en förevändning att tillfoga hansestädernes
handel betydligt afbräck och bemäktiga sig stadens rikedomar. På
Gottland läror om denna hemska tilldragelse och dess orsaker
iinnas följande tradition. En ganska förmögen borgare i Wisby,
Nils Guldsmed, hade en lika högmodig, som skön dotter. Till
straif härför erhöll hon af stadsboerne vedernamnet:
Kolpusta-rens dotter. Förbittrad häröfver och förmodligen på hennes
anstiftan reste då Nils öfver till Köpenhamn, sökte tillträde till
konungen och berättade bland annat att hans fädernestad var så
rik, att, såsom det heter i en åldrig visa härom:
”Svinen de äta ur silfvertråg
Och med gullten hustrurna spinna.”
Förnöjd med sin hämnd reste han derpå tillbaka och följden
ute-blef icke. Men den försigtige Waldemar ville, innan Jian
företog något, med egna ögon öfvertyga sig om sanningen af dessa
uppgifter, och begaf sig derföre om hösten 1360, förklädd till
handlande, öfver till Gottland. Här skali han, förmäler
historien, hafva tillbringat vintern hos en ansedd landtdomare i
sydligaste delen af ön. Denna skall hafva egt en vacker dotter
och då han slutligen upptäckt ett alltför förtroligt förhållande
mellan henne och den föregifne krämaren, skall den mäktige
konungen till och med fått hålla till godo med örfilar. Denne hade
emedlertid, då han aflägsnade sig, vunnit sitt stora ändamål att
utforska stadens styrka och vinna lokalkännedom i fråga om ön.
Efter midsommar påföljande året anlände nu konungen med en
välbemannad flotta till Gottland och landsatte sin här. Ett slag
börjades den 22 Juli, men stadsboarne försvarade sig så
manligt att han endast efter en 3 dagars strid, först vid Klintehamn,
derpå vid Fjellmyreträsk och sist vid Solberga kloster kunde
besegra dem. Sista dagen ensamt lågo 1,800 borgare på
valplatsen; genom en vid öppning på muren intågade derefter den
segrande hären och besatte staden. Nu uppställde Waldemar på
stora torget 3 de största Ölkar, som kunde anträffas, och påbjöd
att, om staden ville undgå plundring, skulle den fylla dessa med
silfver och guld. Naturligtvis gjorde borgrarne allt för att se
hus och hem förskonade; men detta räddade dem ej. Knappt
hade Waldemar sett de ofantliga karen fyllda med de dyrbaraste
klenoder, förrän han tillät plundring. Bland de skatter han
bort-röfvade ur kyrkorne var äfven de båda karbunklame, som suto
på gafveln af S:t Nicolai kyrka och hvilka, enligt en gammal
krönikeskrifvares ord, ”lyste upp natten, liksom solen lyser upp
dagen.” Men dessa och allt hvad Waldemar röfvat ur
helgedo-marne förgicks med manskap och allt vid Ubiholm nära
Carls-öarne; sjelfva stället, hvarest de sjönko, har dock sedermera
aldrig kunnat återfinnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
