Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast 4 års förlopp, var omgifven med vallar, ehuru man ytterligare
lärer arbetat på dess befästning ända till 1641. För att befolka den
nya staden befallde konungen genom ett påbud, utfardadt 1615, att
alla borgare och invånare i den fordna staden \Va, livilka ville drifva
handel eller borgerlig näring, skulle inflytta i densamma, samt gaf
den dessutom 7 års skattefrihet. Efter sig sjelf benämnde lian den
äfven, år 1617, hvårföre ännu stadens vapen är ett C med en 4
inuti, hvilket uppehälles af 2 gula lejon i blått fält med en konglig
krona öfver. Men icke nog härmed, 1622 fick staden
stapelstads-frihet och 2 år derefter, sedan han förnyat sitt förbud rörande Wä,
förordnade han att Alius^ beläget 2J mil derifrån, skulle, såsom
stadens lastageplats, lyda under dess jurisdiktion. Oberäknadt de
ofvan-nämnde frihetsåren fick den äfven 3 års befrielse ifrån båtsmanshåll
och från kronoutskylder för de stadsboar, hvilka byggde
tvåvåningshus. Inqvartering och krigsbesvär uti en stad, hvilken ständigt var
så utsatt för sköfling, så snart någon oenighet de båda grannarne
emellan utbröt, förorsakade dock att de förmögnare borgrarne,
oak-tadt allt delta, flyttade från Christianstad. Väl kom den 1658 genom
fredsslutet i Roeskild i svensk ego, men ännu 1670 låg halfva
Christianstad öde, oaktadt svenska regeringen gjorde allt för att upphjelpa
den. Sölfvilsborgs kämnersrätt lades nu under Christianstads
jurisdiktion och så väl den förenämnde staden, som Cimhritshamn
förlorade utländsk seglationsrätt. Några år derefter började väl
Christianstad att repa sig, men nu kommo de olyckliga krigsåren. Hvad
man förutsett inträffade. Danmark kunde icke se så många, stora
och indrägtiga provinser, som Skåne, Halland och Blekinge, undslippa
sig, utan att göra en mängd försök att återtaga dem. År 1676
utbröt således åter kriget, emedan danskarne synas hafva velat taga
tillfället i akt, då den unge, oerfarne Carl Xl:s uppstigande på
tronen tycktes underlätta ett sådant företag. Men de hade missräknat
sig och företaget strandade mot den inneboende kraft, som den unge
konungen ärft efter sin fader. Carl XI, som emedlertid icke hade
att mot 16,000 man sätta mer än 3,500, måste för ögonblicket draga
sig tillbaka. Sedan Helsingborg och Landskrona blifvit intagne af
danskarne, tågade de mot Christianstad, dit de anlände den 6 Aug.
Utan att hafva uppkastat löpgrafvar eller gjort de vanliga
förberedel-serne till en belägring, företogo de 9 dagar derefter stadens
stormning. Fyra slormkolonner, hvardera af 1000 man, verkställde
densamma. Såsom det föregifves var fienden redan inne i staden, innan
kommendanten Wulfklo anade något. 500 man af besättningen
stupade och 300 togos till fånga. Men detta aflopp dock ej utan en
temligen betydlig förlust å de belägrandes sida. Förbittrad häröfver
tillåt Christian V några timmars plundring, som lönade sig ganska
väl. Sedan Carl XI emedlertid i slutet af året genom slaget vid
Lund åter gifvit svenskarne andrum, bröt han upp till Christianstad
i början af 1677 och blockerade det från.Wä, hvarest han tagit
sitt högqvarter. Men som han hemförlofvat gardet och landtrege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
