Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menterne kunde detta endast ske med ett ringa antal triipper, då
deremot Meerheim, som var kommendant i staden, hade en
garnison af öfver o2000 man. I slutet af Mars flyttade konungen sitt
hög-qvarler till Äsum, men måste i slutet af Maj för denna gång
upp-häfva belägringen, emedan Christian V med en öfverlägsen här
anlände till dess undsättning. Men Carl, sedan han liksom förra
året, ehuru denna gång vid-Landskrona, slagit fienden i ett öppet
fältslag, stod snart åter framför Christianstads murar, och nu var det
ej så lätt att undslippa den unge segraren. Den tappre Meerheim
försvarade väl ej mera staden, men general Osten, åt hvilken
kommendantsplatsen var anförtrodd, afslog äfven å sin sida flera anfall.
Återstoden af danska hären stod vid önnestad, men kunde icke
undsätta fästningen utan alt leverera batalj. De ämnade väl ännu en
gång försöka sin lycka, men sedan Erik Dalberg besatt ett
närbeläget berg, som försvarade positionen, funno de det alltför mycket
vågadt. Sedan hungersnöden inom fästningen och staden stigit till
den höjd, att man måst lifnära sig med häst- och kattkött, af hvilka
förenämnde öfver 100 blifvit slagtade, måste Osten slutligen den 4
Augusti kapitulera och utryckte denna dag med 1,100 man, hela
återstoden af besättningen, samt log vägen åt Landskrona. Sedan freden
1679 gjort ett önskadt slut på fiendtligheterne, raserades
fästningsverken, ehuru dåvarande generalguvernör dervid erinrade, att om
detta skedde, kunde man befara det kyrkan och husen i staden
kunde skadas genom öfversvämningar.
Detta fästningsverkens raserande var emedlertid att, såsom man
säger, göra upp sin räkning utan värden, ty 30 år efter senaste
freden eller 1709 inbröt åter en dansk armé i Skåne. Första
följden af fästningsverkens raserande, detta förvetna, i förtid tagna steg,
var att Gyllenstjerna, som förde befälet i Christianstad, vid fiendens
annalkande måste draga sig tillbaka och lemna den öppna platsen i
fiendens våld. Då danskarne nu, sedan Stenbock, som lyckats
sammandraga och inöfva en svensk här, började gå anfallsvis till väga,
i sin ordning sågo sig tvungne att utrymma Christianstad, pålade de
först staden en brandskatt af 9000 R:dr och togo derjemte med sig
8 af de förmögnaste borgrarne såsom gisslan härför. Plundring
undgick staden endast genom ett rykte, att svenskarne närmade sig.
De öfriga af Skånes obefästade städer, hvilka undgått sådane
kännbara förluster, måste väl i förskott lemna bidrag till brandskattens
betalande, såsom Helsingborg 2000 daler silfvermynt, Ystad 1,200
o. s. v., men återstoden blef dock ganska kännbar för den utarmade
staden. Af faran blir man vis, säger ordspråket, och kriget hade
åtminstone gagnat dertill, att man år 1748 började tänka på att
anlägga nya fästningsverk vid Christianstad, med hvilket arbete man
ännu 1767 fortfor.
Rörande Stadens handel från denna äldre period af dess historia,
känner man, att då staden 1680 endast hade ett fartyg, hade den i
början af 1700-talet flere ”Spanie- och Frans far are11, af hvilka dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
