Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmö hade honom att tacka, var att han låt gräfva Rörsjön och
omlägga stadens gator.
En annan man, äfven anmärkningsvärd för sin trohet mot den
fallne monarken, var Henrik Göe. Åt denne hade han vid sin
landsflykt anförtrott befälet öfver så väl Köpenhamn, som Malmö.
Christians lycklige efterträdare, Fredrik I, blef väl 1523 vid sin ankomst
till Skåne på Lybers hög vid Lund hyllad af provinsens hela adel
och städerne, men Malmö var det enda undantaget derifrån.
Förbittrad drog då skånska adeln dit för att med stormande hand
intaga den upproriska staden, men förlorade, i en skärmytsel, en af
sina förnämste anförare, Tyge Brade, och måste nu draga sig undan
till Skabersjö, hvarifrån de blockerade staden. Men stadsboarne gjorde
den 18 September ett utfall, och skulle genom öfverrumpling hafva
vunnit en fullständig seger, om icke de adlige herrarne i sista
stunden blifvit varnade, hvarföre de, gynnade af nattens mörker,
lämnade, såsom Hvitfeld i sin danska krönika säger, efter sig ”hosser og
sko, klæder og harnesk”. Sedan de emedlertid förstärkt sig med det
manskap Gustaf I efter befrielsekriget afdankat, återkommo de i
slutet af månaden utanför Malmö med 1,500 landsknektar. Nu
uppkastades ordentliga skansar rundtomkring staden, så att man ej skulle
hafva något att befara af ett utfall, all tillförsel afskars på det
strängaste och ehuru en mängd repressalier af Malmöboarne begingos,
såsom att nedbryta alla adelns gårdar inom staden m. m., måste de
dock inse att de på längden ej skulle kunna göra något varaktigt
motstånd. Vid jultiden samma år kom ändtligen en fred till stånd,
hvarigenom staden visserligen lades under danska konungens egen
fatbur, men försäkrades tillika om fullkomlig seglitionsfrihet på
utrikes ort och bibehölls vid alla sina äldre privilegier och friheter. Till
uppgörandet af denna fördelaktiga fred bidrogo betydligt borgmästarne
Hans Jensen och Jörgen Kock, en man som ej långt derefter skulle
göra sig åtminstone lika namnkunnig, som hans företrädare Hans
Michelsen.
Konung Fredrik I som lika lätt trodde sig kunna besegra den
unge svenske konungen, Gustaf I, eller åtminstone öfverlista honom,
hade 1524 föranstaltat med honom ett möte, hvilket här försiggick
den 1 September. De båda konungarne sammankommo först i S:t
Petri kyrka och begåfvo sig, sedan de derstädes helsat hvarandra,
till rådhuset för att afgöra åtskilliga tvistefrågor, samt i första
rummet besluta, huruvida Gottland skulle tillhöra Sverige eller Danmark.
I början antog konung Fredrik en hög ton, men återfördes snart af
Gustaf inom tillbörliga gränser. Frågan om Gottland kom icke till
något afgörande, emedan den unge konungen genom sin
sakkännedom och vältalighet omintetgjorde alla danskarnes försök att
åtkomma detsamma. På Lybeckska sändebudens bemedling blefvo
emedlertid 11 punkter antagne, och skulle gälla tills ett nytt möte i
Lybeck påföljande vår, men hvilka dock i det hela mycket lutade till
Danmarks fördel. Förgrymmad öfver utgången af detta möte skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
