Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Lwro (Londinum Gothorum), belägen under 55° 42’ pel«
böjd och 30° 50’ longitud samt 60} mil från Stockholm och 1}
från Malmö, år en uppstad, hvars ålder icke mer låter sig utrönas.
Redan dess namn, såsom det i de isländska sagorna skrifves: i Lundi
eller Lundr, antyder en offerlund at hedniska gudar oeh redan då
eller under Harald Gormssons tid, det vill säga vid pass 985, om*
talas den såsom en rik och mäktig stad. Ända till medlet af förra
seklet kallades den åfven i följd häraf Lunda. Eget är och
förmodligen ej utan betydelse, att tvänne af de förnämsta handelsstäder i
denna del af norden, Malmö och Lund, skulle båda pä latin
uppkallas, den ena efter en bland de största handelsstäder i Italien, den
andra i Storbrittannien. Om Lund också icke såsom stad skulle vara
tå gammal, som danska rimkrönikan antager, då den säger:
”Daa Christus lod sig föde
Stod Lund og Skanör i gröde,”
är dock således all anledning förmoda att den i sådan egenskap
funnits redan före kristendomens införande i norden. Alt den under
förenämnde Harald Gormssons eller Blåtands tid varit en mäktig
köpstad, talar så mycket mera till dess fördel, om man besinnar ett
den några och femtio år förut, då den första gången omnämnd i
historien, varit utsatt för plundring. Vid pass år 926 skall ea
viking, Egil Skallagrimson med sin broder Thorolf från Island på ett
af sina sjötåg kommit till Sundet och dervid äfven gjort holmgåag
långt in i landet, samt icke ens tvekat att angripa det, ehuru med
endast trädmurar och en trädborg befästade Lund. Mången har
velat påstå att de med sina härskepp gingo uppför Wärpinge å, som
då skall hafva varit segelbar ända upp till staden, men detta är doek
mindre troligt, så mycket mer, som det tydligt står i Egils saga t
”lundr åt Eyrarsundi ” Lund vid Eirarsund, det nuvarande
Ore-sund. Stadsboarne försvarade sig tappert, men vikingarne bemäkti*
gade sig dock efter långvarigt mostånd staden, riktade sig medelst
dess plundring och påtände densamma. Så långt, halfannan mil upp
i landet, hade de säkert icke vågat sig, om icke Lunds anseende
och rikedomar för dem haft ett oemotståndligt behag. Emedlerlid
finner man staden ganska snart åter hafva repat sig, antingen der*
Igenom, att den ej långt derefter först blef biskops* oeh sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
