Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen erkebiskopen i ersättning för det lidande som öfvergått Lunds
domkyrka, då Christian I under Jakob Erlandssons fångenskap
plundrat nämnde kyrka, och andra gången icke mindre än £ af staden
Lund samt J af myntet och alla kongliga domäner i erkestiftet,
men detta utbekom prelaten dock aldrig. Esgar Juel öfverlog sina
båda föregångares politik och måste i sin ordning 1318 fly ofver till
Sverige. Han återkom dock med cn svensk här under Matts
Kettil-mundssons anförande, hvilken förhärjade hela Skåne pä 8 härader
när. Så medförde dessa ständiga söndringar mellan hierarkien och
konungamakten äfven en oberäknelig skada för landet.
Med den’ derpå uppstående tvisten om Bornholm, hvars slott
Hammershus konungen i 16 månader måste belägra, men hvilken 6
dock under Esgar Juels efterträdare, erkebiskop Carl, återkom under
stiftet, slutade den långa striden mellan de andlige och
konungamakten, ty kyrkan hade nu uppnått samma oafhängighet af staten, som i
andra länder, och konungarne funno sig efter hand i hvad de ej trodde
sig kunna förändra. Biskoparne började äfvenledes frukta för adelns
tilltagande välde och gjorde derföre gemensam sak med konungarne.
Först längre fram, då en Margarethas klokhet fann
nödvändigheten af att ställa sig väl med hierarkien, kunde emedlerlid dessa
tvister fullkomligt upphöra. En drottning öfver de 3 förenade
nordiska rikena, hvilken i Wadstena kysste munkarne på hand, en
drottning som ej allenast smickrade Lund med det förordnande, att
hennes sons, konung Olofs inelfvor skulle sändas till Lund och
nedsättas framför jungfru Mari« altare, ehuru liket begrofs i Sorö, utan
äfven gaf domkyrkan rika skänker och kallade sig ”S:t Laurenlii
tjensteqvinna,” endast en herrskarinna, hvilken med så öfvervägande
klokhet begagnade klereciets omätliga inflytande vid denna tid,
kunde besvärja dessa stridande elemenler.
Reformationen var det dock först förbehållet att bryta kyrkans
fruktansvärda makt. Thorbern Bilde var den siste katholske
erkebiskop. Han nedlade 1536 sin befattning, mot det vilkor att han till
sin död skulle bekomma inkomsterna af dekanatet i Lund och Bosjö
kloster. Från denna tid buro föreslåndarne för stiftet titel af
superintendenter. Detta fortfor ännu en längre tid efter sedan Lund
kommit under svenska kronan, till dess 1680 Hahn utnämndes till
biskop i Lund. Hans företrädare Winstrup, dansk till börden, men
som med lätthet visste foga sig i nödvändigheten att ombyta
herrskare, då Skåne underlades Sverige, blef väl af svenska regeringen
kallad biskop, men hade ingen fullmakt dernppå. Visserligen var
stiftet icke numera hvad erkestiftet under en längre tid i sin början
varit, det vill säga att det innehade primatet i norden och dermed
icke allenast hade under sig alla Danmarks biskopar, utan äfven
erkebiskopen i Upsala, samt sedermera ända till reformationan bestod
af Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm, men det omfattar dock
ftnnn Car Iskrona, Christianstads och Malmöhus Län samt har under
sig 223 pastorater och är således ännu nära dobbelt så stort som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
