- Project Runeberg -  Försök till beskrifning öfver Sveriges städer i historiskt, topografiskt och statistiskt hänseende / Del 2. Götha rike /
247

(1855-1860) [MARC] Author: Thure Gustaf Rudbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

veckan, ett privilegium, som Lund förut uteslutande egt, äfvensom
att landstinget skulle flyttas från sistnämnde stad till Landskrona,
men intet af allt detta gick i verkställighet eller åtminstone, om
ifrågavarande landsting någon kort tid hållits i Landskrona, så
flyttades det oförtöfvadt åter till Lund, hvarest det förblef.

Äfven under det krig, hvilket Danmark 1657 förklarade, och
som blef så olycksbringande för detsamma, fick Landskrona lida.
Omkring 30 hus hade blifvit afbrände, förmodligen vid tiden
emellan Roskildska och Köpenhamnska frederne, då, sedan svenska hären
på Fyen blifvit förstörd, holländske amiralen Ruyter inspärrade
svenska flottan i Landskrona hamn. Emedan holländarne likväl icke verk-,
samt ville understödja danskarne, utan endast åstadkommo jemnvigt
de krigförande makterne emellan, uppstod snart missförstånd emellan
Generalstaterne och Danmark, i följe hvaraf Ruyter upphäfde
spärrningen af Landskrona hamn.

Sedan Skåne genom fredsslutet i Roskild den 26 Februari 1658
öfvergått i svensk ego, fästade regeringen synnerlig uppmärksamhet
vid en stad med så god och rymlig hamn, som Landskronas. Det
ena förslaget uppgjordes efter det andra för att befästa och förstora
staden, men föga af allt detta kom någonsin till utförande. Staden
fick emedlertid 1663 icke mindre än 20 frihetsår, under hvilka dess
borgare befriades från utskylder till kronan, från andel i accisen,
samt från inqvartering och båtsmanshåll. Rättigheten att slå mynt
förunnades likaledes vid samma tid staden, ehuru det ej kom längre,
än att, endast till prof, några caroliner blefvo der stämplade.

Med stadens förkofran i öfrigt gick det nästan på samma sätt,
att det stannade vid stora planer. Oaktadt sistnämnde års stadga,
med afseende å växande folkmängd och ökad rörelse, föreskref att
stadsstyrelsen skulle bestå af 3 borgmästare med titel af presidenter,
15 rådmän, utsedde bland borgerskapet, samt dessutom en
burg-grefve, hade Landskrona vid nämnde tid endast 50 till 60 borgare
och äfven af dessa borlflyttade många. Handeln aftog och
inqvarte-ringen var högst tryckande. Exempel gafs till och med att en enda
husegare måste emottaga ända till 12 soldater. Hela befolkningen
utgjorde endast 140 matlag. Utan offentligt understöd kunde den
förfallna hamnen icke heller iståndsättas. Ett blockhus hade väl 1669
blifvit uppfördt till skydd för hamnen, men den storm, som om
hösten samma år rasade, hade så skadat detta, att fartygen icke med.
säkerhet kunde öfvervintra derstädes.

Till ersättning för den rättighet staden under danska tiden haft
att handla på Mandal i Norrige, begärde den af svenska regeringen
att vid sillfisket åtnjuta samma friheter, som Marstrand, emedan, då
Landskronaboarne hemtat sill Rån Bohusländska hamnar och ville föra
den utrikes, hade man affordrat dem stora tullen. Visserligen
utsträcktes 1668 sent omsider den tullnedsättning, som endast varit
större fartyg förut beviljad, till mindre farkoster, sådane Landskrona
egde, men dels hade staden på de senare åren genom olyckshändelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:25:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tgrftb/2/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free