Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och, bland annat, vid ett anfall på Lund, bemäktigat sig 14
metallstycken. Carl hade slagit läger vid Rönneberga högar, \ mil från
Landskrona, och danska arméen, som nyligen erhållit förstärkningar
och bestod af 19 bataljoner fotfolk och 39 sqvadroner, ryckte nu ut
från nämnde stad under Christian V:s eget anförande, för att öppna
en ordentlig strid emot svenskarne. Ehuru ej förberedd att möta
en sådan öfvermakt, ty Carl, å sin sida, hade icke mer än 14
sqvadroner och 7 bataljoner, uppställde han sig dock i slagtordning
utanför sina förskansningar och afvaktade modigt fiendens anfall. Så
stodo de båda härarne midt emot hvarandra en hel dag och hade
danske konungen anfallit, så hade efter all sannolikhet den lilla
svenska håren varit förlorad. 1 dess ställe lät han om aftonen uppslå
sina tält. Anledningen till denna nästan oförklarliga tvekan lärer
varit olika åsigter mellan hans förnämsta generaler. Emedlerlid
skyndade Carl, som insåg hela faran af sitt läge, att under natten draga
fördel af motståndarens obeslutsamhet. Eldar npptändes för att
bemantla det öfvergifha lägret och vägen togs åt Christianstad. Ehuru
förföljd och besvärad af ständiga skårmytslingar, lyckades det dock
svenska konungen att undkomma.
Men Carl var ej den, som så lätt uppgaf ett en gång fattadt
beslut. Så snart han vid Herrevads kloster hunnit draga till sig
någon förstärkning, uppbröt han derifrån den 12 Juli för att afskära
fiendtliga arméen från Landskrona. På Rönneberga högar stodo icke
mera danskarne, men man visste genom spejare att de ovilkorligen
skulle finnas i närheten. Ascfaeberg red dä sjelf, den 14 Juli, ut
på rekognosering och sedan han långe förgåfves letat efter
danskarne, upptäckte han dem slutligen i Billeberga dal, der de förskansat
sig bakom en jordvall, på hvilken de för sitt grofva artilleri
anbringat 36 skottgluggar. I följe af denna upptäckt förändrade konungen
genast sin anfallsplan och beslöt att draga sig åt höger samt derifrån
kasta sig öfver fiendens venstra flank. Denna manöver tvingade
danskarne till en frontförändring och betog dem fördelen af deras
artilleri. Konungen lät oförtöfvadt blåsa till anfall och tog sjelf,
jemte Ascheberg, befälet öfver högra flygeln. Öfver en kärrig dal
och uppför en brant höjd stormade svenskarne under fältropet: hjelp
Jesus! och inom kort tvangs danskarnes venstra flygel att gifva vika.
Ingenting kunde motstå svenskarne, 7 bataljoner nyligen värfvadt
danskt manskap kastade gevären ifrån sig och flydde; allt artilleri
på denna flygel blef ock svenskarnes byte. Men denna lycka bistod
dem ej på deras venstra. Här mötte de ett förtvifladt motstånd och
måste kämpa mot en två- till tredubbelt så stark fiende. Svenskarne,
i synnerhet Wermländska och Westerbottniska brigaderne, ledo här
stora förluster. Sedan fältmarskalk Helmfelt stupat och general
Schön-leben blifvit tagen till fånga, drefs venstra flygeln under Sperling
tillbaka ända till Törup. Men på dervarande kyrkogård stodo
lyckligtvis 4,000 svenska bönder uppställde, vid hvilkas åsyn danskarne
hejdades. Generalerne Schultz och Gyllenstjerna anlände med för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
