Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jemt ett sekel efter sedan slottet förra gången nedbrann, öde*
ladcs så väl detta, som staden, den 30 Juli 1418, af en eldsvåda,
hvarvid intet annat räddades, än klostret. Denna olycka gaf
säkerligen anledning till stadens flyttning, som 1425 utaf Erik af
Pommern företogs, då den, frän att vara belägen tätt under slottsberget,
förlädes närmare stranden. Oaktadt ofvannämnde förfärliga olycka
försvinner staden dock icke ur historien.
På slottet härslädes dog, den 5 Januari 1448, Kristoffer af
Bayern efter en nioårig regering, untfer hvilken han förgäfves
för-sökt att slåfja hansestädernes magt. Då Carl VIII Knutsson, 4 år
derefter, med eld och brand hemsökte Skåne, förskonades icke heller
Helsingborg, som uppräknas bland de städer, hvilka blefvo ett rof
för lågorne. Men icke ens denna olycka, hvilken delades med Lund,
Ahus och Sölfvitsborg, kunde utplåna densamma ur städernes antal.
Erkebiskopen i Lund Tuve berättas 1463 hafva utvidgat både
slottet och staden och redan 1468 omtalas att en adelsman
tillhand-lade sig en gård derstädes. Bland de många sammankomster, hvilka
egde rum under Svante Stures riksföreståndarskap, för att åter bringa
Sverige under unionskonungarnes spira, hölls äfven en pä nyåret
1509 i Helsingborg, då konung Hans i egen person sammanträffade
med biskop Otto i Westerås samt Erik Trolle och hvarvid beslöts,
väl icke att fri handel skulle återställas rikena emellan, men dock
en vapenhvila till midsommarstiden, då 6 af svenska rådet skulle
begifva sig till Malmö för att afgöra, antingen konung Hans eller
hans son skulle erkännas såsom konung äfven i Sverige eller också
en årlig penningsumma i skadestånd utbetalas. Det sednare
sammanträdet, hvilket enligt öfverenskommelse skulle hållas i Malmö, gick
dock aldrig i verkställighet, såsom man, af vilkorens beskaffenhet,
lätt kan föreställa sig.
Af grefvefejden fick staden, år 1535, äfven sin del. Danske
riksmarsken Tyge Krabbe, som innehade Helsingborgs slott, hade
väl svurit grefve Kristoffer af Oldenburg trohet, men farhåga för
borgmästarne Jörgen Kocks och Marcus Meyers stämplingar förmådde
honom dock att mot dem försvara slottet. Förföljde af svenskarne
hade grefven af Hoya och Olof Gigler, grefvens af Oldenburg
höfdin-gar, begifvit sig öfver till Seland, lemnande befälet åt Kock, Meyer
och Michel Blick, hvilka trodde sig bättre lyckas i försvaret af
staden, hvarföre de ock, tjugonde dag jul sistnämnde år, anlände dit
med en mängd krigsfolk från Malmö. För att emedlertid intaga en
ställning, som kunde inverka på slottsbefälhafvaren, lägrade sig Kock
i den nedanför liggande staden. En dag lemnade Krabbe honom i
fred, men då svenskarne i förening med skånska adeln hunnit
anlända och bemägtiga sig en höjd, som beherrskade staden, fann han
tiden vara inne att handla. Han befallde derföre sin ”köksmästare”
Jesper Friis, som tillika måste varit en skicklig artillerist, att från
spetsen af kärnan beskjuta Jörgen Kock, medan han sjelf nere pé
slottsgården föreställde sina krigare att Kristoffers tyranni långe nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
