Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varat och att man, i anseende till hans grymma framfart, ej längre
vore honom någon trohet skyldig. På en vink af honom började
Friis kanonaden, som anställde stor förödelse bland borgmästarnes
folk. Då Krabbe derpä gjorde ett utfall och den svenska och
danska förbundna hären å sin sida äfven anföllo, så att Lybeckarne
således befunno sig mellan två eldar, blef flykten snart allmän. De, som
ej föllo för svärdet, begåfvo sig på båtar derifrån, hvarvid en mängd
drunknade, men Jörgen Kock och Bastian von Jessen, anföraren för
grefliga kavalleriet, lyckades på en liten segelbåt undkomma till
Malmö. Mardis Meyer deremot, som med 1,500 man inkastat sig i
dominikanerklostret, måste, jemte flere af grefvens förnämsta
höfdin-gar, såsom Michel Blick, Kristoffer Hök och Peter von Geldern, en
oäkta son till hertigen af Geldern, gifva sig till fånga. Ett tusen
man af dessa trupper ingingo i svensk tjenst.
De äldsta privilegier, som omtalas, åro af Erik XIII, troligen
dock icke utfärdade förrän 1425 för den nya staden och icke 1415,
såsom flere författare uppgifva. Förnyade privilegier erhöll äfven
staden, under medeltiden, så väl utnf Kristoffer af Bayern, som
sedermera af Christian I af Oldenburg, Hans och Christian II. En
Birkerätt har äfven funnits för Helsingborg, hvilken har mycken
likhet med den af konung Hans utgifna, allmänna stadsrätten. Ett
konvent fanns redan 1269, men huruvida det kunnat vara en kärna
till det sedermera 1309 grundlagda dominikanerklostret, ärobestämdt.
Från medeltidens slut tyckes stadens välstånd, så länge den var
under dansk spira, allt mer hafva sjunkit. Genom sitt läge hade
Helsingborg förnämsta näringen, dels af resande, dels såsom
transito-plats för de varor fremmande personer bragte till staden, för att
annorstädes föryttra. Oxhandeln var betydlig med Danmark, och de
bropenningar, som derföre uppburos, användes till färjbrons
istånd-såttande. Naturligtvis skulle Helsingör vara en svår medtäflare,
hvar-före äfven diverse gånger, såsom åren 1557, 1608 och 1649,
regeringen, på det den lilla staden ej hel och hållen skulle uppslukas
af sin farlige granne på andra sidan Sundet, måste stadga, att
Hel-singborgsboarne hade företrädesrättighet till första frakten, men att
det sedan stode de trafikerande fritt att begagna sig af Helsingörs
färjor och skutor. Fiske var äfven, i följd af läget, ett af stadens
näringsfång och konung Fredrik II visade det lilla samhället så
mycken välvilja, att han icke allenast 1562 befriade staden, under den
brådaste tiden för fisket, från de körslor med timmer och sten,
förmodligen till slottets iståndsättande, som ålågo stadsboarne, utan äfven
lät verkställa dem med 4 af sina egna vagnshästar.
Hvad utrikes handeln beträffar upprättades väl här år 1555 ett
Isländskt handelskompagni, hos hvilket kronan beställde strumpor
för stadens norska garnison, men detta synes ej hafva varit af
mycken varaktighet. Danska regeringen ville visserligen i början af
sjuttonde seklet så godt som tvinga Helsingborg att deltaga med
Hel-singörsboarne i ett saltkompagni, men då detta ej uppfyllde sina för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
