Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sala. Silfvergrufvan. Gröna Gången. Hyttan. Återresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgrunder, så hade jag tänkt mig ett af våra större
bergverk, med ett ord, såsom en jordisk Orcus,
vid hvars åsyn man ej skulle kunna hysa andra
tankar, än dem på afgrunden och, fördömelsens
boningar, men dessa hvita stenhus, de propra,
rödmålade byggnaderne af den besynnerligaste
architecture med sina tornspiror, allt detta ingaf
istället sinnet en högtidlig stämning, tanken på
odödligheten och på de krafter menniskosjälen är
mäktig att utveckla för att framdraga de skatter i
dagsljuset, hvilka naturen synes velat gömma i sin
helgedom. Snart lämnar man dock Silfvergrufvan till
venster och framför sig har man den trefliga
Bergsstaden med sin Kyrka och Rådstufvan med det
brutna taket, hvilka höja sig deröfver. Man
inkommer nu i den besynnerligaste förstad jag sett,
ty den består af — lador och af sådana omgifges
staden på alla fyra sidor. Kommer man då en
tung, mulen höstdag hit och ser dessa mörkgrå
byggnader på båda sidor om sig och under sina
fötter den smutsiga, slaggbetäckta landsvägen, så
är det ej underligt om sinnet skulle blifva något
nedstämdt af så mycket gris en gris och tror man
sig då en gång undsluppen detta menliga
inflytande och inkommer på stadens gator, så måste man,
om man än har den beqvämaste vagn, stiga utur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
