Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sala. Silfvergrufvan. Gröna Gången. Hyttan. Återresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att gå, emedan man åtminstone ej risquerar mer
än armar och ben, då ovillkorligt halsen vore i
fara i fall man åkte[1]. Sjelfva staden är ganska
regulier och väl bygd, ehuru den för det mesta
består af trädhus. Torget är stort och rymligt, ej
långt ifrån såsom Adolph Fredriks i Stockholm och
prydes i synnerhet af Rådhuset, ett tvåvånings
stenhus enkelt men smakfullt. Sedan middagsmåltiden var
intagen på ett spisqvarter, der det både fanns
porter och smör (Se pag. 62.) begaf jag mig i
sällskap med ett par bekanta, som jag händelsevis här
träffat, på vägen till Silfvergrufvan, hvilken är
belägen ungefär en fjerdedels mil från staden. Vid
ankomsten dit är det som inträdde man i en helt
annan verld. Först besågs allt anmärkningsvärdt
ofvan jord, såsom stora Grufsalen, i fonden hvaraf
tvenne pyramider stå på båda sidor om Carl XI:s
portrait af Ehrenstrahl och genom hvilkas
glasbetäckta sidor man blir varse en liten, men dyrbar
mineralsamling. Här förvaras äfven de långa,
hvita handskar Drottning Ulrica Eleonora nyttjat, då
hon skulle nedstiga i Grufvan, men som man då
för tiden ej kunde komma ned, annat än i tunna
eller på stegar och det sednare var ännu långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
