Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrka. Men fru Christina var sin gemål värdig;
hon lät stänga Stockholms portar, hon uppmanade
folket att försvara sig, och när Christian med
ärkebiskop Trolle anlände utanför Stockholm, mötte han
der inga uppräckta händer, utan blef mottagen med
skäktor och lod. I fyra månader varade
hufvudstadens belägring, och fastän Christian, som i Uppsala
blifvit af herrarne vald till konung, berände densamma
från södra, ärkebiskopen från norra sidan, gjorde dock
fru Christina dem begge motstånd. Slutligen tog
konungen sin tillflykt till underhandlingar; sjelfva
den trofasta Sturevännen Hemming Gadd blef
vunnen af honom, och flera bland Stockholms borgare
gingo öfver på hans sida, så att Christina ändtligen
af Christians löften lät förmå sig att dagtinga och
slutligen till honom utsände stadens borgmästare,
som till konungen öfverlemnade hufvudstadens
nycklar den 7 September år 1520.
Samma dag höll konungen sitt intåg, afhörde
messan i Bykyrkan och bivistade ett stort gästabud,
som honom till ära anställdes af Gorius Holst,
Stockholms rikaste borgare. Konungen var glad och
vänlig mot alla, tog alla i famn och lofvade allt
hvad af honom begärdes.
“Då var glädje och lust.
Andra dagen kom ängslan och pust.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
