Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
och gröten, för hvilken sistnämda det rätteligen skall ”rimmas”, d. v. 8.
ett par rimmade verser uttalas, förrän någon förtär deraf. Sedan
måltiden är slutad, sjunges en julpsalm, aftonbönen läses, och dörrarne
stängas väl, ty på julnatten hålla äfven trollen sin högtid och smyga sig
gerna in bland tnenniskorna för att göra dem förfång. Annu
berättas bland folket talrika sägner om trollens huserande julnatten,
och huru de dä fira sina högtider under stora stenar, som stå
uppresta på guldpelare, samt, när någon vandrare färdas förbi, genast
äro redo att bjuda honom det bräddfyllda hornet med en dryck,
hvilken han må vakta sig för att tönnna, emedan blott en droppa
deraf, spilld på hästens länd, sveder håret och sedan medför döden.
Det var en julnatt, som fru Cissela Ulfstand genom en behjertad
tjenare lyckades frånröfva trollen i Magiesten de beryktade
klenoder, som ännu äro kända under benämningen ”Ljungby Horn och
Pipa”. De aflidna bruka äfven gä igen den natten; ja, de fira till
och med i kyrkorna sin otta, inan de lefvande christna börja sin
gudstjenst. Så berättas pä Angsö i Mälaren en sägen, att slottets
fru vaknade en julnatt vid det att hon hörde orgelns toner från
den närbelägna kyrkan, hvars fönster i nattens mörker glimmade af
ljus. Troende, att hon försofvit sig och att julottan redan var
börjad, skyndade hon att väcka sin kammarflicka, klädde sig i hast
och begaf sig till kyrkan, åtföljd af tjenarinnan. Kyrkdörrarne
stodo öppna, julljusen brunno, orgeln brusade, och alla bänkar voro
fyllda med kyrkfolk: — men de hade alla svepningskläder, och
ur månget huckle framtittade en dödskalle. Förfärad stod frun och
såg sig omkring, då en bland de döda nalkades till henne. Hon
igenkände skepnaden, — det var en fäteburspiga, som aflidit under
året. ”Hvad göra de lefvande i de dödas otta?” frågade hon den
bestörta frun, och rådde henne att skyndsamt aflägsna sig. Men,
— sä tillade hon, — pä ömse sidor om dörren stode fruns tvänne
aflidna män, och hon borde utan att se sig åt sidorna skynda fram
imellan dem. så fort hon förmådde, så kärt det vore henne att icke
stadna qvar bland de döda för alltid. Frun följde rådet och
lyckades komma fram; men det ena af de vid dörren postande
spökena ryckte dock af hennes slöja, som nästföljande morgon fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
