Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
fått ja af den skönas föräldrar, och brölloppsdagen blifvit utsatt till
viss helgedag, kringsändas, redan ett par veckor före denna,
bjudningar till alla slägtingar och närmaste grannar. Om morgonen på
brölloppsdagen — i vissa landsorter redan föregående afton, då
den eljest genom lagen afskaffade möqvällen firas — anlända från
alla håll de alltid till stort antal inbjudna gästerna, de äldre
åkande och de yngre till häst, samt livarjc husmoder medförande en så
kallad förning af finare matvaror, synnerligast bakverk. Under
tiden liemtas brudgummen och brudsvennerna, hvilka väljas ibland de
ståtligaste ynglingarne af hans slägt. och alla rida ystra och med
band och blommor grannt utstyrda hästar. Spelmän följa färden.
Vid ankomsten till brudgummens bostad vexlas tal och intages en
riklig lörtäring, derefter bär det af till bröiloppsgården under
musik och skott. Dryckesvaror medföras, för att dermed undfägna
dem, som mötas under vägen. Ett stycke från brudhuset göres halt,
och skarans anförare ensam, eller ined ett par personers följe,
be-gifver sig in pä gården, för att för den der mötande bruden
till-kännagifva ankomsten af en skara riddare, som önska herberge och
gästfrihet. Bruden svarar, att äfven ett mångdubbelt större antal
skulle vara välkommet, och räcker till underpant härpå talaren en
bägare öl, som denne till brudens ära tömmer. Derefter spränger
skaran fram på gärden, och nu måste bruden laga så, att hon får
syn på brudgummen förrän han på henne, annars blifver ej
äktenskapet lyckligt. — Efter en kort stund är allt färdigt till uppbrott, och
den brokiga skaran sätter sig i rörelse till kyrkan. Främst jaga
”liofriddarne”, ined bandprydda hattar och röda halsdukar med
fladdrande snibbar, i fyrsprång fram och tillbaka. Dessa
rekognosceringar härleda sig från näfrättstiderna, då bruden under sin färd till
kyrkan ofta bortröfvades af någon försmådd friare och fördenskull
beledsagades af beväpnade. Framför sjelfva ”brudstassen” rida
spelmännen, dernäst brudparet, omgifna af brudsvennerna och
brudtärnorna. vidare presten och klockaren, de närmaste slägtingarne,
ståndspersonerna och sedan den öfriga skaran. Brudgummen rider
bygdens ståtligaste fåle, men bruden deremot vanligtvis en eländig
krake, till följd af en gammal fördom, att en häst, som en brud ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
