- Project Runeberg -  Sverige. Kort framställning af fäderneslandets geographi, statistik och ethnographi /
73

(1862) [MARC] Author: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

n

dit, sedermera alltid kommer att vantrifvas. Öfverallt, der
brudfär-den drager tram, helsas den med skott och jubel, och vid grindar
och i bygator kantar en och annan, med löf och blommor prydd,
•äreport sin grönskande hvalfbåge öfver den muntra skaran. Dylika
äreportar äro en frivillig gärd af den tillgifvenhet, som brudparet
lör-värfvat sig, i orten. Har detta äter ådragit sig missnöje eiler hat,
kan man i vissa landsorter få se upprest en slags nidingsstång,
behängd med en trasa, en söndrig butelj eller en djurskalle o. s. v.,
och hvilket medför en outplånlig vanära för dem, som varit nog
olyckliga att bli ihogkomna med en dylik utmärkelse.

Anländ till kyrkan, öfverlemnar brudskaran sina hästar ät
för sådant ändamål särskildt förutskickade smådrängar, hvilka
räkna ett sådant förtroende till heder, och inträder i ordnad
procession i kyrkan, äfven nu företrädd af spelmännen, som uppstämma
en högtidlig brudmarsch. Brudparet intager sin plats i choret i
särskildt dertill bestämda stolar af gammalt skulpteradt arbete och
för tillfället prydda med blommor och band. Under
vigselceremonien tränger sig det unga paret så nära som möjligt tillsammans,
pä det intet ondt öga må kasta sin blick mellan det, deraf
oenighet tros härflyta, äfvensom bruden icke gerna glömmer att skjuta
sin fot litet framför brudgummens, i öfvertygelse att derigenom
komma i besittning af väldet öfver honom. Brudens ”ja” är sällan
en blyg hviskning, utan oftast rätt ljudligt, till följd af den
föreställningen, att ett högljud t, uttalande af det ljufva löftet är en ofelbar
förskrifning på det blifvande husbondekastet i huset. Återfärden
från kyrkan går i samma ordning och med satnma stät som
ditfär-den. Vid framkomsten stå borden redan dukade i den rymliga,
med dukar, hyenden och blommor m. m. utsirade stugan, och öfver
brudparets plats prålar en brokig baldakin. Gästernas placerande
vid bordet tager mycken tid, och vi kunna derunder hinna kasta
en blick på brudparets drägt.

Att denna är olika i olika trakter af landet är visst sannt; men
flera delar af densamma äro dock gemensamma. Endast der de
traditionela lölkdrägterna ännu hällas i allmän vördnad, får man

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tgsverige/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free