Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hos morfar på Fogelön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hafva icke,» svarar Nanna, »Emma och jag kaninerna ihop? Ser
du ej, Thilda, huru kära de äro i oss? Nu ställer en af de största sig
på bakfötterna, läggande sitt hufvud mot min klädning. Vore det
snällt att skjuta bort dem, som komma till oss? Det är synd, sade
pastorn på sista husförhöret ...»
»Han talade då bara om menniskorna,» sade Emma.
»Om jag icke får vara ovänlig mot menniskan, får jag ej heller
vara det mot djuren. Gud har skapat dem så väl som oss.»
Ånnu dröjde barnen en timme hos alla dessa djur, som så
mycket gladde dem; påfogeln sänkte sig åter ned till marken och slog
upp sin granna stjert, som utbredd liknade den grannaste solfjäder.
»Jag undrar om icke han ändå är nummer ett?» sade Knut.
»Han lyser,» svarade Thilda, »men de andra äro nyttigare.»
»Dufvorna äro icke nyttigare än han,» invände Emma.
»Dem kan man äta,» återtog Thilda.
»Jo, jag tycker det,» sade Knut häftigt, »man skulle våga slagta och
steka mina dufvor; det vill jag ej råda någon till.»
»Om morfar lät göra det,» sade Lotta, »hvad ville du då göra?»
»Det gör icke morfar, ty han är snäll.»
Slutligen gingo barnen in till morfar.
»Morfar,» sade Lotta, »har skaffat sig så många vackra djur sedan
förliden sommar. Men jag håller ändå mest af hönsen ... jag öfverger
icke mina vänner, jag ...»
»Hvad skulle du säga, Lotta,» frågade morfar, »om du finge
stanna qvar lika länge, som kusinerna?»
»Att det vore synd om bror och syster der hemma. Då skulle de
säga så här: »hvarföre skulle Lotta hafva roligare än vi, det var nog
att hon fick resa på två dagar till Fogelön?»
Nu slöto, enligt gammal vana, de små en ring kring morfadren.
»Jag skall tala om för morfar,» sade Lotta, »hvilken tur Eva har
haft med den spanska hönan, som bror skänkte henne. Jo, jo, hon
blir nog rik med tiden. Hönan har först och främst värpt många ägg,
som Eva sålt i staden, och nu har hon stora kycklingar; bland dem
två tuppar. Eva kommer att föda upp en hel familj af spanska höns
och det behöfves minsann nog.»
Några ryckningar förmärktes på Lottas ansigte. Slutligen började
hon gråta, döljande ansigtet med sitt förkläde.
»Hvad kommer åt Lotta?» undrade Nanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
