Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första skolbetyget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har större naturgåfvor än I. Derföre måsten I arbeta flitigt för att
uppodla de gåfvor, Gud förlänat er. I måsten vara mycket
uppmärksamma på hvad läraren säger och icke låta ett enda af hans ord gå
för er förloradt, om I viljen göra framsteg och blifva edra föräldrars
glädje.»
»Ack,» ropade Ernst med glänsande ögon, »om jag nästa skolår
v kunde få bort Karl från sin plats! det skulle vara en glädje!»
Nästan sorgset såg fadren på den lille talaren; men modren sade,
i det hon drog honom till sig: »Och tror du verkligen, att vi skulle
blifva glada deröfver? Hvad har väl den lille, snälle Karl gjort dig,
att du så missunnar honom den utmärkelse, hans lärare tilldelat
honom?»
Ännu en gång nedslog Ernst rodnande sina ögon. Han tänkte
på huru vänligt Karl tröstat dem öfver deras missräkning och lofvat
att flitigt läsa med dem under kommande skolår, så att de kunde
hinna långt, och huru snäsigt han bemött den vänlige gossen.
Gråtande berättade han detta för sin moder.
»Huru snällt och vänligt var icke detta af Karl,» sade modren,
»och huru hafven I lönat hans vänskap? Han har goda anlag och är
också mycket flitig, men allra mest att värdera är dock hans goda
hjerta, som är fritt från all afund och rikt på tålamod och kärlek.
Har han någonsin varit afundsjuk öfver dyrbarare kläder och
vackrare leksaker, ehuru han måste försaka dylika? Delade han icke
deremot er glädje öfver hvad I fingen? Och I kunnen icke glädja er med
honom öfver att han intager en plats i skolan, som dock med så
mycken rätt tillkommer honom? Mina kära barn, bedjen Gud om ett
kärleksfullt hjerta, så att I kunnen glädjas åt andras lycka, äfven om
I derigenom behöfven försaka edra egna önskningar. Om I icke
förmån detta, så skall denna ert lifs första obetydliga sorg blifva den
första länken i en lång kedja af eder förestående sorger.»
Jag är ej rätt säker om gossarne helt och hållet förstodo
modrens ord; men det vet jag, att de hela eftermiddagen läste, skrefvo
och räknade mycket flitigt. Det var så tyst och stilla i
barnkammaren, som i en kyrka. När det led mot aftonen, sade Gustaf sakta till
sin broder: »Skola vi icke gå till Karl och säga honom att vi glädja oss åt
att han fått första platsen?»
Ernst tvekade ett ögonblick och följde sedan under tystnad sin
broder. Gossarne träffade dock icke Karl hemma; han hade gått ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
