Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daggmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet hufvud, men lefver dock och trifs förträffligt utan något sådant.
Hvar hans förstånd sitter, det vet man icke, ehuru han förstår så
mycket han behöfver. Hela hans kropp består af ringar, till ett
antal af ungefär halftannat hundrade. Fötter har han lika litet som
fjäll, men kommer temligen fort framåt. Han kan utvidga och draga
sig tillsammans liksom en basun. Betraktar man genom ett
förstoringsglas daggmaskens undra sida, så finner man på hvarje af dessa
ringar åtta små vårtor, hvilka sitta två och två tillsammans. På dessa
vårtor sitta borst, hvilka stupa bakåt och begagnas af daggmasken vid
hans krypande. Han rör sig således nästan på samma sätt som de
små på borst stående figurer, hvilka man säljer som leksaker.
Vill daggmasken krypa ner i marken, så väljer han helst sådana
jordlager, som äro leraktiga, rika på förmultnade ämnen och något
fuktiga. Han insticker främsta spetsen af sin snabel, hvilken han kan
göra helt tunn. Har han blott lyckats få in dess yttersta spets, så
sväller den sedan ut och vidgar hålet. Så småningom följa alla
ringarne efter och borsten hindrar honom från att glida tillbaka.
Ögon och öron, näsa och tänder fattas detta djur, och ändå lifnär
det sig. Det håller till godo med det som ingen annan vill hafva, med
de smulor som falla från andras bord. Förmultnade och förvittrade
djur- och växtämnen, hvilka rikligen förefinnas i gödselhögar och i
trädgårdsjord, utgöra maskens vanliga föda. Der finnas några små
blad eller fröhylsor, hvilka en lefvande växt för mer än ett år sedan
frigjorde sig ifrån, såsom för sig icke längre behöfliga; vidare ett par
flugben och en öfverhud, som larven till en skalbagge strukit af
sig, då den blef för trång; dessa och hundrade dylika små afskräden
utgöra en förträfflig föda för daggmasken, hvilken icke har stora
anspråk och icke länge stannar i val och qval. Är daggmasken stor
och gammal nog, så lägger han också ägg och ur hvart och ett af
dessa framkommer en liten mask, af alldeles samma utseende som den
äldre masken. Äggens utkläckning ombesörjes af den varma jorden,
men hvarje mask måste från första stunden föda sig sjelf.
För flera andra djur är daggmasken en läcker föda. Medan han
ännu kryper i jorden, söka flera efter honom; så t. ex. förnämligast
mullvaden och äfven näbbmusen. Kommer masken nattetid eller vid
regnväder fram för att se sig om på jordytan, så snappas han bort af
andra hungriga gäster. För hönsen är han en läckerbit och när åkermannen
plöjer, spatsera kråkor och korpar för att söka de upplöjda maskarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
