Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvets gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifvets gåta.
Det gick uti de Syrers land
En man med sin kamel i band.
Helt plötsligt djuret får en koller
Och ett förfärligt väsen håller
Och fnyser till med later grymma,
Så arma förarn måste rymma.
Han lopp och då en brunn han såg,
Som just i väg för honom låg,
Med arga djuret tätt i hälen,
Halft sanslös var den arma själen.
Ned uti brunnens schakt han kröp
Men höll sig, ej till bottnen stöp.
En björnbärsbuske vuxit ur
Den brustna brunnens ena mur;
I den han genast fast sig klämde
Och se’n till klagan rösten stämde.
När nu han upp mot höjden såg,
Kamelens hufvud nära låg
Och ofvanfrån sitt hot sågs skicka;
Och hände honom ned att blicka,
Då såg han i den mörka grufva
Med öppet gap en drake rufva
För hvilken han en munsbit varit
Om neder han till bottnen farit.
Så sväfvande emellan båda
Fick stackarn än ett tredje skåda:
Der i en remna roten af
Den växt, som stöd å honom gaf,
Sig fäst, der suto råttor två:
En hvit, en svart, och höllo på
Den svarta än, och än den hvita,
Att ömsom roten sönderbita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
