Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla Siris skyddsling. (Med plansch.) Av Pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi skynda oss nu före henne till Katrinelund.
Förenämnda vackert belägna ställe låg en half mil utom staden
och beboddes af f. d. Handlanden Weiner och hans hustru. Den förre,
en rik man, hade nedlagt sin handel, och lefde nu endast för sina barn.
Barnen Konrad och Siri, utgjorde föräldrarnes glädje och båda
voro snälla, lydiga och läraktiga. Siris böjelse för gifmildhet började
tidigt gifva sig tillkänna. Om man gaf henne en blomma och någon
annan berömde den, lemnade hon den genast ifrån sig. Hennes
största nöje var att gifva. Om hon fick två äpplen, gaf hon bort det
ena; hon kunde aldrig med riktig glädje behålla något för sig allena;
att dela med sig åt andra af det hon egde var hennes hjertas behof.
Brodern deremot hade ett annat sinne. Hans lådor voro uppfyllda med
saker, under det att i Siris lådor oftast var ett ganska stort utrymme.
I dag hade föräldrarne tillåtit barnen, att ensamma företaga en
liten utflygt till staden. Väderleken var så vacker, de hade der små
lekkamrater, som längtade efter dem och till hvilka äfven de längtade,
och nu i dag skulle man, som ordspråket säger, fira helgdag midt i
veckan.
»Barnen dröja länge,» sade modren, som allt emellanåt såg utåt
vägen.
»Här hafva vi dem,» svarade herr Weiner; »men,» tillade han
småskrattande, »hvad är det för sällskap de hafva med sig? En qvinna med
två barn, det är väl Siris påhitt.»
Siri hoppade först ur vagnen och störtade in till föräldrarne.
»Pappa! Mamma! jag har träffat en fattig qvinna, som har varit
så olycklig. Gud har låtit åskan slå ned i hennes stuga och bränna
upp den; hon har en liten gosse och en liten flicka, hvilken heter Hulda;
hon är så söt, så söt! Mamma! får jag behålla Hulda hos mig? Om
bara mamma ger henne mat, så skall jag nog kläda henne; ty jag har flera
klädningar än jag behöfver och mycket penningar i sparbanken.»
Orden flödade från hennes läppar; hon hade talat så fort, att hon
nu tvärstannade för att hämta andan.
»Huru vet du att allt det der är sannt?» frågade fadren.
»Tala sjelf vid hustrun, pappa. Hon heter Christina Säf och är
slägt med skomakar Sandgren i Dantorp.»
Herr och fru Weiner talade med madam Säf. Hennes väsende
behagade dem. Hon var mild och stilla, besvarade deras frågor, men
begärde icke det ringaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
