Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla Siris skyddsling. (Med plansch.) Av Pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omorgnad reste sig Sin upp i sängen; men orden upprepades
oupphörligt. Hon steg upp och gick till Huldas bädd.
»Du skall få det som är mycket bättre än vattvälling,» svarade
Siri, »blott du stiger upp.»
Sjelf klädde nu Siri sin skyddsling, som hon serverade med
gräddblandad mjölk och hveteskorpor. Den lilla åt en och annan sked,
men det gick trögt. Stora tårar rullade utför flickans kinder och
blandade sig med den goda, feta mjölken.
»Är det ej godt?» frågade Siri.
»Icke så godt som vattvälling.»
Som detta var en rätt, hvilken aldrig var till finnandes i den rike
herr Weiners hus, var det icke lätt att i detta fall tillfredsställa lilla
Hulda.
Siri beklagade sig för sin mamma.
»Der, Siri lilla,» svarade modren, »ser du hvilket band vanan
eger öfver oss. Man kan vänja sig vid det allra sämsta här i verlden.
Om Hulda stannat qvar hos sin moder, hade hon kanske funnit sig
lyckligare än hos oss.»
»Åh ja, men hon vänjer sig snart vid det, som är bättre,» sade
Siri, och Siri hade rätt. Hulda vande sig snart vid de goda dagar,
som nu vankades, och hon begärde aldrig mer vattvälling.
Alla sina lediga stunder egnade nu Siri åt Hulda. Hon hade aldrig
roligare, än när hon undervisade eller lekte med sin lilla skyddsling.
När Hulda behöfde något, bekostade Siri det, derigenom att hon tog
ut penningar ur sparbanken. Hon tycktes helt och hållet hafva
glömt sig sjelf, tänkande blott på Hulda.
»Vet du, min vän,» sade fru Weiner en dag till sin man, »att vi
hafva rätt mycket att tacka lilla Hulda för. Sedan hon kom, har Siri
varit uppmärksammare på sig sjelf, än förut. Hon hade nog sina
små fel, hon också. Hon var ojemn till lynnet och icke ordentlig;
med ett ord, mycket fattades henne. Men nu är hon så rädd att
genom sitt efterdöme skada Hulda, att hon oupphörligt ger akt på
allt hvad hon säger, på allt hvad hon gör.»
Och Hulda å sin sida rättfärdigade sin lilla fostermoders
omsorger. Hon växte till och blef en stor och snäll flicka. När vi
sist sågo henne, var hon tolf och Siri sjutton år. Hennes egen mamma
och äfven hennes lilla bror hade dött under tiden. Hon ansågs nu
helt och hållet tillhöra herr Weiners familj. Siri hade lärt henne allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
