Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag stod der ännu qvar i den djupa skuggan af mitt
träd, funderande öfver de repeterandes lyckliga förmåga
att, ostörda af alla dessa högljudda order, kunna
rnemo-rera sina långa roler. Söderberg passerade förbi mig
med nonchalanta steg, gnolande på en aria ur Friskytten.
Han tycktes i förbigående vilja beräkna huru många tum
jag kunde vara högre, och fann sig troligen, efter någon
sträckning på vadorna, belåten med slutkalkylen. Denne
min förste lilla buse vid scenen blef innan kort en af
mina hjertligaste och tjensttvilligaste vänner, och förgäfves
sökte kamraterna reta honom till fiendtlighet genom att i
hans närvaro titulera mig för “första komikern".
Söderberg insåg lika väl som hvarje sann artist, att konsten icke
känner någon rangrulla. . Det högsta är det rent
konstnärliga, och detta beror icke på ramens dimensioner, det
rymmes lika väl inom fliken af en bondjacka, som inom
vecken af en konungamantel, det uttalar sig lika hörbart i
en suck, ett halfqväfdt ord, som i en storartad plastisk
attityd, det — men jag går ju ifrån ämnet, jag går ju
från min skugga och mitt theaterträd.
Plötsligen gled liksom en sommarsky, belyst af
solsken, fram genom det tunga mörkret å scenen, och ur skyn
förnam jag en englastämma:
“Kjellberg! Kjellberg! Vill du vara så god och
presentera mig för Herr — Herr Jolin, det är ju så?“
Jag fördes i hast som upp i sjunde himlen. Denna
späda och dock så fylligt klara stämma hade ju så många
gånger hänfört mig som Jungfrun af Orleans, som Ophelia,
som Farliga Tanten, som, som, som — jag har ej rum
för alla mina som. Det var Emilie Högqvist, som räckte
mig sin lilla fina hand, och helsade mig med de blida
orden: “Välkommen till oss! Lycka till med den nya
pjesen, om hvilken jag hört Baron Hamilton säga så
mycket godt. Jag hoppas att vi snart ska’ bli goda vänner
och kamrater!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
