Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falska tonen hos en ensam sträng nedtystas af harmoniens
sköna fallhet.
Den fina kammarduksnäsduken mottog och
hejdade-den tåreflod, som så länge låtit hennes stämma vibrera.
Ack, det var inte första och inte sista gången det lätta
floret sönderklämde de perlor, af hvilka hennes lidande
själ flätade sig försoningens krona.
Hastigt ristade hon sitt sköna, lockiga hufvud liksom
för att bortskaka dess alla tankar, tårar och minnen, steg
upp, tände lampan, rörde om bränderna i brasan,
gnolande med lekfull stämma! Ah, qnel plaisir d’étre soldat!“
Förvandlingen var några sekunders verk. Nyss i
skymningen, en sorgefull qvinna, som vyssjar, likt modren
det qvidande barnet, sitt sjuka hjerta till ro; nu vid
skenet af den bländande salongslampan, en dame af verld,
en leende markisinna, som med oemotståndligt behag
skjuter fram åt gästen en på bordet stående bricka med likör
och konfektyrer.
Hade ej den lätta rodnaden kring de själfulla ögonen
sqvallrat om hvad kammarduksnäsduken redan visste, skulle
ingen kunnat ana, att vårt samtal ögonblicket förut rört
upp sjelfva guldsanden i djupet af hennes själ. I det hon
serverade mig ett utsökt glas maraskino och sjelf smuttade
några droppar af den doftande drycken, utbrast hon
nästan jublande:
“Skål för konsten! och för begges vår konst, konsten
att glömma /“
“Och nu, snälla Jo. Jo, glöm alla de mörka spöken
jag låtit gå afskräckande öfver scenen, var rask, modig
och förhoppningsfull! Glöm framför allt sig sjelf, och var
i morgon på generalrepetitionen endast “Calle Wallin*,
eller hvad han heter, den der äfventyrliga studenten, som
vill omvända sin gensträfviga pappa och mamma. Jag
sitter osedd i en vrå och ser på, och kommer väl sedan,
om jag får lof, med mina små anmärkningar. Förlåt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
