Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi sutto båda en lång stund tysta, och båda
stirrande på den döende brasan. Vi läste stumma i
hvarandras och våra egna tankar.
“Glömma återtog hon ännu en gång, i det hennes
stämma blef allt mer och mer vibrerande och liflig —
“der ha vi en sporre, som duger för en konstnär, en gnista
för att tända hans heliga eld. Att glömma oss sjelfva
och att med hela vår varelse flytta in i en annans, det
är vår högsta, vår svåraste uppgift. — Lika tråkigt och
själsdödande det är, att, likt ett litet skolbarn, inplugga
sjelfva lexan af rolen, och att intvinga tankarna inom ett
fängselgaller, som de oupphörligt vilja genombryta; lika
helsosamt är detta tvångsarbete för en själ, som behöfver
glömma. Ju mera rölens ord och tankar nötas in i vårt
minne, ju mera öfvergå vi sjelfva i den karakter vi skola
framställa.
Hvilken sällhet och tröst för ett hjerta, som vill
glömma, att identifiera sig med en annans, som lider eller
fröjdas genom oss, en drömfigur förstås, men som får lif
och verklighet till låns af den, som vill förgäta dem båda.
Ack, huru många gånger, då jag spelat en ung
älske-lig flicka, ett barn från landsbygden, en hjeltinna af ädlaste
halt, en af de der englarna, så sällsynta på jorden, men
hvilka theaterförfattarne ha så lätt att uppleta; huru har
jag icke gråtit af fröjd öfver att åtminstone några timmar
hvarje qväll vid rampens sken få vara en sådander
öfver-jordisk varelse. Jag har sökt lefva i min role med
dubbelt lif, så att det också skulle räcka till för nattens
drömmar; och ofta har jag fortsatt min role i drömmen,
varit genoralycklig också under dvalans timmar, för att
sedan vakna — vakna till — mina minnen.“
Hennes stämma var så bruten af öfverväldigande
känslor, att de sista orden knappast hördes. De liknade
det döende accordet från en eolsharpa, hos hvilken den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
