Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också står minnet af detta vårt första “på tu man
hand“ så lifligt för min själ, att, fastän ett och tjugu år
lagt sin dimma öfver glaset till minnets nattkikare, erinrar
jag mig ännu många delar af vårt samtal nästan
ordagrannt. I alla fall, om formen skulle ha blifvit något
glättad i de uttryck, som, lagda i konstnärinnans mund,
här, till följe deraf, förefalla något bokliga, så hvad är
värdet utaf denna kattgullsglans mot det gedigna guldet i
hennes tankar och känslor, och åt hvil ka hon alltid gaf
uttryck, som kunde anstå den mest finbildade qvinna.
Den lilla briljantringen skyndade jag att återköpa hos
Möllenborg, och återgäldades jag ett par dagar derefter den
summa, “madam Lundholm“ erhållit för klenoden, af den
tacksamma konstnärinnan, som blickade på den som på
ett kärt minne, och glad öfver min lilla uppmärksamhet,
försäkrade: “I dag skall ingen madam sätta mig i
pen-ningeförlägenhet.“
Djupt genomträngd af tankarne på alla de
svårigheter jag hade att bekämpa vid min förestående debut, och
speglande min “kallelse-1 och min böjelse i de facer af
theaterlifvet, Emilie Högqvist så lifligt för mig framställt,
beslöt jag, att, så vidt jag det förmådde, följa hennes råd,
och att, glömmande mig sjelf och allt hvad jag ville
glömma, störta mig i den strömhvirfvel, som antingen skulle
föra mig räddad ett stycke på väg till konstens dimhöljda
mål, eller också begrafva den djerfve i sina djupa vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
