Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
UenenlrepetitUnen.
En generalrepetition i denna dag och för tjugu år
sedan skilja sig i mänga väsendtliga fall från hvarandra.
För det närvarande är en generalrepetition
ungefärligen detsamma som en första representation, om man
förbiser en och annan liten otur med
dekorationsförändrin-garna, eller en och annan bristande “attribut*1, som
icke hunnit bli fullfärdig å “magasinet*1. De spelande
presentera sig maskerade och fullt kostymerade, med
undantag af någon eller några af de förnämligare artisterna,
som, skyllande på — hvad som helst, och, trotsande
reglementet, presentera sig i nutidsdrägter, hvilka dock,
till deras egares förfång, i jemnbredd med de lysande
kostymerna, ta sig ut ungefär som ett par oskalade
potatisar på ett fat med persikor och drufvor.
För tjugu år sedan hade den goda seden af en
generalrepetition i kostym ännu icke funnit inträde å vår
kungliga scen, trots det ifriga yrkandet från de svenska artister,
som vistats i utlandet. Man memorerade sina röler så
komplett som möjligt, man spelte hjeltar och konungar i
doffelrockar och lifpelsar, för att inte tala om tulubber,
och det längsta, hvartill man bringade illusionen, var, då
man omgjordade sig med ett svärdsbälte eller trädde en
dolk i knapphålet på sitt ytterplagg. Man ansågs mer
eller mindre fantast, om man “bråkade* för mycket med
att spela, men sparade sina inre och yttre krafter till
första representationen. Denna gick allt detta oaktadt ofta
med en beundransvärd ensemble och med ett lif, hvartill
Thalia 1867. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
