Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPPFLICKANS KLAGAN *).
Ifrån mitt tjäll i öde bygd jag träder
En fjellets dotter ned, en sällsynt gäst
I konstens vigda helgedom, till Eder,
En ovan främling vid er rika fest.
Med stolthet skaden J, med ömkan, neder
På hennes vilda skick, på hennes kläder,
Dem konstlöst sömmade en karg natur
At henne skänkt, ett rof från skogens djur.
Och dock de rika fält, hvaraf J skryten,
Säg, äro de ej sjelfva rof och byten
Ifrån den skygga stara, hvars arme son,
Lik skogens elg, J jagat derifrån!
Ha’n J ej sjelfva kommit, biltogt slägte,
Från flerran kyst af schytisk björnhud täckte,
Af Odin förde, af er Asathor.
För att en fristad hos min stam begära
Och rädda undan Roms, varginnans, klor
Den enda skatt J egden, frihet, ära?
Då voro Svithiods bygder, Lögarns strand
Ännu som fordom mina fäders land
Och ingen yxa kommit furan nära,
Som moderligt på vakt naturen ställt
Kring gröna ängar och kring Lappens tält;
*1 Prolog vid ett sällskapsspektakel till ftrtnin ftir de
nödlidande i Lappmarken år 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
