Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och renar, betande i sommarnatten,
Otämda drucko än af Fyris’ vatten.
En främling går jag nu på dessa fält;
Hvar är min renhjord, mina djupa skogar!
Der deras rötter stodo, gå nu plogar,
Och deras aska skänker öfverflöd.
Ej är det då för mycket, om J gifven
At arme Lappen, kämpande med nöd
Och från sin jord af edra fäder drifven,
En ringa återskänk — ett stycke bröd.
Jag vet det väl, J skryten af den makt,
Som himlen har i edert suille lagt
Att bruka en natur i träldom fallen,
Af edra konsters mängd, er bonings prakt,
Af konstlade behof, J bildning kallen,
Då Lappen, än bland sina fjellar fri,
Blott lärt sig att sitt armod trogen bli.
Hvad är den bildning väl, J honom bjuden
Deruppe på hans undangömda fjell?
Säg, är det dyrkandet af Mammonsguden
På kyrkans marknadsplats hvar sabbatsqväll?
Är det den eldsdryck väl uti hans tjäll
Af vinningslystna händer listigt buren,
Som till ett djur gör menskan under djuren,
En skänk också af den förmätna plog,
Som fordom fällde mina fäders skog!
Jag får ej klaga dock, ty med de flöden
Af brott, förderf och split, som stigit opp
En syndaflod mot våra fjellars topp,
J sändt oss ock ett oljoblad i nöden,
Som ger oss frid i lifvet, hopp i döden;
Ty Lappen, ett naturens barn, är from
Och lycklig med sin enkla Christendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
