Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast bort från dalarne ännu han tranges
Af edra likar, odlande hans jord,
Hans mildhet dook af ingen galla manges,
Ty han också har läst i Herrans ord,
Hur Abel offrade utaf sin hjord
Och hur hans offer bättre Herran täcktes,
Än hvad af Cain, åkermannen, räcktes.
Nu herrskar ock i deras dalar nöd,
Jag ber för dera också — O! gif dem bröd!
Den bönen var min vandrings ändamål!
Och nu min kosa ställs mot midnattssolen,
Som snart jag skådar flamma, likt ett bål
På fjellens topp, af nattens andar tändt, der polen,
Som vrids af väldig hand, omkring oss slår
En magisk trollkrets, trängre år från år.
Min siarblick re’n ser mitt slägtes öde,
Nomadens, likasom vid Vesterns strand
De vilda jägarenas lott, de röde
Förtryckte männens, af de hvitas hand
Att jagas bort från sina fäders land,
I Vesterns jätteskogar, hvart J skåden,
De mest beklagansvärda villebråden.
Så, när vi stå till slut vid jordens rand
Och marken fattas för den trötta foten;
Vårt slägte finna skall en gång sin gräf
Försjunkande i evighetens haf.
Dock framtidssyner! hur än mörkt i hoten,
Vi föra tåligt ut ändå de bud,
Som bjudas oss af en barmhertig Gud,
Som låter videt multna bort och ljungen
Och all en fattig vextkrafts bleka skrud,
På det att eken må, den stolte kangen
Bland trädens folk, ur deras döda mull
Sig resa opp mot himlen underfull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
