Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att presterna icke ville tillåta det den store
författarens och store skådespelareus lik mätte begrafvas, är en
känd sak, vid hvilken vi icke uppehålla oss. Moliére hade
skrifvit “Tartuffe“. Hans dödliga qvarlefvor erhöllo
slutligen af gunst och nåd en liten vrå på
Saint-Joseph-kyrkogården, och der stoppades de ned i största hemlighet
en mörk natt. På Moliére’s graf sälja mängelskorna nu
palsternackor och morötter, ty der
Saint-Joseph-kyrkogår-den var belägen vid Rue Montmartre, der är nu ett
salu-torg, en af de mindre hallarna under tak.
IV.
Oaktadt Moliéres popularitet, hade både teatern i
Hotel de Bourgogne och Marais-teatern fortfarit att existera.
Det var först några år efter den store mannens död, som
Ludvig den fjortonde sammanslog spillrorna af Molieres
trupp med de nyssnämnda sällskaperna. Ar 1681 erhöll
den nya teatern sina privilegier, och så var
Theatre-Fran$ais bildad, ungefär såsom den varit ända till
sed-nare år.
Det var från den tiden man började tillämpa ett.
absolut system på de franska teaterförhållandena. Ingen
teater kunde öppnas, vare sig i Paris eller i landsorten,
utan ett kungligt tillståndsbref, och skådespelens art
bestämdes på det nogaste af regeringen sjelf, hvilken äfven
reglerade teaterns privata förhållanden.
Paris hade alltså erhållit en kunglig privilegierad
dramatisk teater. Kort förut hade det också fått en
kunglig privilegierad opera. Icke förrän på
femtonhundratalet hade man i Frankrike sett de teatraliska
representationer, blandade med recitativer, sång och dans, som egde
Thalia 1807. t»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
