Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala, kan inte heller neka. Symamsellen, som är min
sömmerska, har berättat mig alltsammans, och mamma
tror fullkomligt på den orlofssedel er skyddling gifvit er.
Ser ni, detta är en löjtnantsbragd, fullkomligt i min
smak, men som jag lofvat mamma, att inte låta er tala
till mig, förrän ni först talat med henne, så får jag nu
höfligt visa er på dörren — till mammas rum derinne.
Nej, nej! Inga utbrott, inga scener! Jag ska lyssna
vid dörren till mammas, svar, och med klappande hjerta!
En avant, Tamino! Ara åt den, som bestått sitt
eld-prof.»–––
Behöfva vi väl omtala for hvarandra, mitt unga
herrskap, att i en scen af denna art, det fordras större
talang att framställa den åhörande än den talande, och
att huru mycken finhet än den lilla coquetten kan
inlägga i sitt spel, det dock höfves en ännu högre grad
af mimisk konst, for att åskådliggöra de oupphörligt
växlande’känslorna af blygsamhet, oro, förlägenhet,
förvirring, sårad fåfänga, enthusiasm, hopplöshet och
slutligen förtjusning hos den unge löjtnanten.
Eller låtom oss tänka oss en annan scen af mera
gripande art.
Ni ser nemligen en ung man — t. ex. »i verken» —
känd för ett lättsinnigt rumlarelif, plötsligen kallad till
sin chef, för att af honom erhålla en skrapa. Vi
inbilla oss redan ha hört ingressen till samtalet dem
emellan och bevittnat den unge mannens lama försök att
urskulda sig. Vi se den högväxte presidenten med ett
uttryck af ädelt allvar visa den bleknande dagdrifvaren
ett bref, och höra honom yttra dessa stränga ord:
»Nåväl, min herre; hvad tror ni väl ha timat
under dessa trenne veckor, som ni lefvat i sus och dus
hos lättsinnige vänner på landsbygden, utan känsla för
er tjenstepligt, utan oro för era närmaste? — Er svage
far, som för er skull lefvat öfver sina tillgångar och ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
