Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus, som till ett hem, och, då ni gjort er värdig denna
gunst, till mitt bröst som till en annan fars. — Men
först till er mor, er arma, genom ert sedeförderf
olyckliga mor! Skynda, skynda!»
Också i denna scen har svårigheternas brorslott
fallit på åhöraren, som till följe af den öfverraskande
nyheten och de öfverväldigande sinnesrörelserna kännt sin
tunga förlamad. Den ångest, de samvetsqval och den
förtviflan, han måste uttrycka, ha intet annat språkrör
än mimiken. Stora gester, pantomimiska åtbörder skulle
här förstöra hela situationen, och om någonsin måste
skådespelaren nu utropa: Svår är den konsten att —
åhöra!
Och ändå finnas dussintals sceniska artister, som
försumma denna så vigtiga detalj af deras konst, och
som med den naivaste rättframhet låta sina ögon spela
kring hela salongen, sedan de lyckligen levererat sina
repliker åt de medspelande. För dessa tanklösa finnes
intet samspel, ingen tafla med ljus och skugga, ingen
genomgående karaktärsmålning, och de inbilla sig troligen,
att publikens iutressq har sitt säte uteslutande i öronen,
hvadan blott den för ögonblicket talande har någon rätt
till uppmärksamhet. De glömma, dessa syndabockar för
sin egen synd, att en och annan verklig konstkännare
kritiskt öfverblickar på en gång det hela och alla
detaljerna, och att för hans skarpa blick gömmer sig
förgäf-ves bakgrundens obetydligaste skuggfigur, för att tissla
och tassla bakom kamraternas ryggar. Ett ögonpar hos
någon af bipersonerne, som nyfiket hängt sig fast vid
första radens logerad, verkar lika störande för en
uppmärksam betraktare, som en illa tecknad hand eller fot
på en för öfrigt lyckad tafla. Ögat har sina harmonier
likaväl som örat, och likasom en enda falsk ton förstör
Thalia 1868. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
