Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara knoppar... och i dag! Ack, se sådana rosor!
Sådana vackra, friska rosor! Hvad den våren är underbar,
och hur artigt nickar den sitt välkommen åt sommaren!
Alla dagar är det något nytt! Först kommer
snökloc-kan och sticker upp sitt lilla hvita hufvud genom
isskorpan. Goddag! Sedan färgar violblomman hela marken
blå. Då qvittra bofinken och trasten i häcken, liksom
ville de säga: skynda dig att ta’ på din gröna rock .. .
och häcken skyndar sig... och snart står skogen
färdig i sin sköna, gröna skrud. Då kommer näktergalen!
Min Gud, hvad det är vackert uär han sjunger! Ibland
så gladt, så jublande gladt! Ibland så sorgligt... så
vemodsfullt! När han sjunger, blir jag så underlig till
mods!... och inte vet jag hur det kommer sig! Förr
var det inte så! (står några ögonblick drömmande) Det är
sällsamt!... Men jag drömmer inte: det är ljusan dag,
himlen är klar och blå... Ack, mina dufvor, mina små
hvita dufvor! (skyndar till dufslaget och släpper ut en
duf-va). Se så der... nu är du fri! Skynda dig ut i Guds
fria, herrliga natur! Ack om jag hade dina vingar och
kunde flyga långt, långt bort från denna dystra
ensamhet!
ANDRA SCENEN.
ANNA. HEDVIG (kommer ut ur huset,
bärande en kaffebricka, som hon ställer på bordet.)
Hedvig. Nå, se barnet, som redan är ute!
Anna. Ja, du säger ju alltid: morgonstund har
gull i mun.
Hedvig. Ah, ja ... nog är det rätt, att du flyger
ut lika tidigt som lärkan; men den fågel, som sjunger i
otid, tar katten till aftonvard.
Anna. Nå, men efter jag ska’ vara som en lärka,
så får jag väl också ha’ min sång för mig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
