Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvig. Jo, det passar visst att sjunga här i
vildmarken!
Anna. Ack jo ... jag sjunger af hjertans grund!
Vet du hvad, min gamla, kära Hedvig, jag önskade att
jag vore en liten fågel och,att jag, som den, hade vingar!
Hedvig. Nå, hvart skulle det då bära af?
Anna. Ack, långt härifrån! Öfver muren der,
öf-ver träden, öfver skogen och fälten... ut i den fria,
vida verlden!
Hedvig. Man säger, att ingen fågel flyger så högt,
att han inte kommer ned på jorden igen, och hvar fågel
tycker om sitt bo. Jag tänker, att du nog snart skulle
vända om hem.
Anna. Ja, nog skulle jag återvända till dig, min
snälla Hedvig. (Kysser Hedvig.)
Hedvig. Du är en bra flicka, Anna .. . (torkar sig
om munnen) »Små brunnar släcka ock törsten».
Anna. Men säg mig engång, Hedvig, är verlden
verkligen så elak, som morfar säger?
Hedvig. Ah... morfar lär väl inte säga något,
som inte är sannt!
Anna. Men vet du, Hedvig, jag kan ändå inte tro,
att det är så illa. Minns du, för inte längese’n, då jag
var med morfar på det der gamla slottet. Der var så
vackert och så fasligt prägtigt, att jag inte kan
beskrif-va det för dig. Vi sågo öfver dunkla skogar och djupa
dalar långt bort i fjerran. Och det var som om ett
blomsterdoft hvilat öfver det hela... och allting
simmade i guld och purpur när solen sjönk ... Der lågo
städer och byar och slott, och en ström forsade med
sina glittrande vågor... Ack, du kan inte tro hur
herr-ligt det var!... Jag ville genast flyga, jag!
Hedvig. Och det sa’ du till morfar?
Anna. Ja visst! Men morfar ville inte höra på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
