Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mig din sorg, så ska’ dn få se, att jag nog ska’ göra
dig glad igen. Ack, min Gud ... mitt hjerta spritter af
glädje. Jag ville så gerna att också du vore glad.
Mitter (sluter Anna i gin famn.) Goda, älskade barn!
Hvad din oskuld och ditt hjertas renhet fröjda mitt
gamla hjerta! Du är den enda solstrålen i mitt lif. Ja,
visst har jag haft stora sorger i mina dar; men dertill
var inte du skuld, min Anna.
Arma. Morfar! Morfar! Nu måste du säga mig allt.
Mitter, framdeles, mitt barn, framdeles. Inte nu.
Anna. Aja, nog kan du få permission tills i
morgon, morfar; men inte längre ... Se så der ja... nu ha’
vi pratat länge nog... Jag får inte glömma mitt arbete.
Adjö, morfar, adjö! (slcyndar in i huset.)
FJERDE SCENEN.
RITTER. HEDVIG.
Ritter (ser förvånad efter Anna.) Men ... hvad
betyder detta?
Hedvig. Det är den gamla visan: Af små barn
blir det gammalt folk. e
Mitter (tveksamt.) Ah-nej!
Hedvig. Den lilla flickan liar vext upp och blifvit
qvinna.
Mitter. Ah-nej, det är bara du som proppat
hennes hufvud fullt med dumheter.
Hedvig. Hon är som en öppen bok. Ni ska’ lätt
kunna erfara, om jag någonsin afvikit från edra stränga
föreskrifter.
Mitter. Nå, men hur kommer det till... hon ser
nu allting med andra ögon än förr.
Hedvig. Ja, derför att hon nu ser med öppna ögon.
Mitter. Hon talar om menniskorna och verlden
utanför denna skog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
