Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvig. Nej, herr kapten, jag tiger inte... Jag
säger er, att ni kommer en ny olycka åstad genom er
ogudaktiga hårdhet. Om ni visste... (håller handen för
munnen. För sig.) Aj! jag höll på att .. .
Ritter. Nå, om jag visste? Hvad för slag?
Hedvig. Nej, det är allt rådligast att tiga.
Ritter. Ut med hvad du har att säga, qvinna!
Hedvig. Nå, ja ... Hon har upptäckt... att hon
har hjerta.
Ritter. Hvem?
Hedvig. Anna. (Under de sista orden har Anna med
sitt handarbete tagit plats i fönstret. Man hör henne inne
i huset sjunga:
Och vore en fågel, jag, med vingar så små
Till honom jag flöge... dit tankarne gå;
Men nu får jag dröja i vildmarken här
Och drömma om vännen, som jag har så kär!
La la la la-lai a la la
La lai a la la la la la la la.
(Under de sista tonerna ser Anna ut genom fönstret och
nickar åt Ritter och Hedvig.)
Ritter. Hvad i all verlden vill det här säga!
Hedvig. Nå, nu har ni väl hört nog?
Ritter. Den der sången har hon inte lärt af någon
annan än dig; men jag skall lära dig, jag...
Hedvig. Ah, nej, herr kapten, det blir allt ni,
som här får lära. (ropar) Anna! Anna! (till Ritter) Ni
ska’ höra det af hennes egen mun. Alltid är det jag,
som ska’ vara syndabocken! Nog kan jag sjunga en hel
hop gamla visor och berätta ganska hjertnjupna historier
också, förstår sig; men här i huset får man ha’ tand
för tunga. Bara ordet kärlek hade varit nog för
kapten att skrämma hjertat ur bröstet på en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
