- Project Runeberg -  Thalia / Theater-Kalender för 1868 /
143

(1848) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anna. Jo ... för någon tid se’n, så ... det var
alldeles emot ditt forbud ... Men blif inte ond, morfar,
hindu det.

Bitter. Om du bara ville tala lite fortare...

Anna. Att min vackraste kanariefogel flög bort,
det vet du redan.

Bitter. Ja, visst vet jag det... Men låt den
fördömda fågeln flyga hvart han vill... berätta nu .. .

Anna. Det var just med kanariefågeln mitt
äfven-tyr började.

Bitter. Åfventyr! Nå? Nå?

Anna. Jo, jag var uppe i min kammare och gaf
mina små kanariefåglar mat. .. Dörrn till buren stod
öppen ... just som jag pratade med honom, flög den
stygga fågeln ut i rummet. Jag tänkte fånga honom der
han satt på golfvet, men olyckligtvis stod fönstret
öppet... och du kan föreställa dig min förskräckelse:
fågeln flög ut!

Bitter (Jör sig.) Ack, en sådan omständlighet!

Anna. Jag följde honom med blickarne och såg
hur han satt i fläderbusken nedanför. Han såg så glad
och munter ut och pröfvade sina små vingar. Det var
rigtigt vackert, vet du. Den lilla skalken tittade upp
och såg på mig, aldeles som ville han säga: Se så, nu
ska’ jag också ut och roa mig.

Bitter (för sig.) När ska’ det här få ett slut?

Anna. Jag drog mig tillbaka, trippade helt sagta
öfver golfvet, öppnade dörren och smög mig utför
trappan ner på gården. Han såg mig inte. Med
klappande hjerta sträckte jag ut handen ... men just som . . .

Bitter. Nå, men så sluta då en gång!

Anna. Tålamod, morfar lilla, jag får lof att
berätta dig alltihop. Jaha, nu sitter han på muren . ..
Det var ett stort hopp i min berättelse... Han sitter
på muren. Jag springer efter en stege, klättrar upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:26:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/thalia/1868/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free