Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och försöker, för tredje gången, att fånga honom. Nej,
omöjligt! Han flög ut i skogen och satte sig i en björk.
Bitter. Och från björken flög han till en bok, och
från boken till en ek och så vidare. Jag känner till
det der.
Anna. Precis som du säger, morfar. Men jag
måste naturligtvis ta’ fatt honom ...
Bitter. Ta’ fatt! Han var ju redan borta.
Anna. Ja, derför hoppade jag öfver muren ut i
skogen.
Bitter. Hvad för slag! Ulydiga barn!
Anna. Ja, nog var jag bra olydig. Ack, men inte
hade jag tid att tänka på det, då! Jag kom allt djupare
och djupare in i skogen. Slutligen satte han sig på en
spång, som gick öfver en bäck... Jag kom honom så
nära, så nära, då på en gång...
Bitter. På en gång?
Anna. Jag fick ögonen på en man i gröna kläder
med en stor hund. Tänk dig, midt i skogen! Jag såg
på hans bössa och på hans skägg. Då kom jag ihåg
allt hvad du sagt mig om menniskornas elakhet, och
plötsligt for den tanken genom mitt hufvud: det är en
röfvare och mördare!
Bitter. En sådan oförsigtighet!
Anna. Förskräckelsen gjorde mig alldeles
förvirrad ... Det svartnade för mina ögon ... Jag vacklade . .
jag föll...
Bitter. Förfärligt!
Anna. Ja, förfärligt!... Hu, så vått och så kallt!
Vattnet slog ihop öfver mitt hufvud... jag förlorade
sansen.
Bitter (sluter Anna häjtigt i sina armar.) Gud ske
lof... att jag håller dig i mina armar!
Anna. Ser du, min snälla morfar, att du håller
Thalia 1868. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
