Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
alt för emfatiska lofsångare påstå, lyckats öfvervinna
alla svårigheter, något som för öfrigt är mycket
naturligt, ty menar man att iscensättningens mål är att
vara en absolut trogen kopia af verkligheten, så skall
intet skådespelaresällskap någonsin lyckas fullständigt
hinna detta mål.
Det är emellertid ej blott komparserna och de
mindre rolernas innehafvare, som få finna sig i den
stränga Meiningska disciplinen, äfven de som spela
hufvudrolerna måste strängt underordna sig det hela
och böja sig för instruktörens: sic volo, sic jubeo!
Det ingår icke i hertigens af Meiningen plan att hafva
några teaterstjärnor, till hvilka resten af personalen
och hela den sceniska apparaten i öfrigt äro ett mer
eller mindre betydelselöst appendix, utan all
personlig ärelystnad, alt begär att glänsa på andras
bekostnad måste uppoffras för vinnandet af en harmonisk
framställning. För att grundligt kurera alla symptom
till artistfåfänga använder man i stor utsträckning
du-blerings-systemet, så att komparsen från i går är
dramats hjälte i dag och tvärtom. Trots detta
tillämpade af den Fredmanska grundsatsen: »Ingen
gemen, här är bara korpraler!» måste ju dock alltid
inträffa, att i hvarje trupp några sujetter med större
begåfning och rikare användbarhet finnas, och så var
det ju äfven vid Meiningarnas uppträdande här. På
svärdssidan gjorde sig hrr Richard Weiser, Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
