Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
må icke förnekas, att vissa rolframställningar visade
pà, att det fans en och annan verklig konstnär —
eller åtminstone goda ämnen till sådana — äfven hos
Meiningama. Richard Weisers Shylock och samme
skådespelares Franz Moor vitnade både om finhet i
uppfattningen och kraft i utförandet.
Men äfven sådana framställningar kunde icke
fullt göra sig gällande för svenska åskådare på grund
af den framställningsmetod, som hos Meiningarna var
den rådande. Det fans nämligen hos dem, trots deras
sträfvande efter realism i själfva iscensättningen, rätt
mycket kvar af det i sämre mening idealistiska
framställningssättet. De voro mycket benägna för starka
uttrycksmedel. Deras repliksägning blef vanligen
deklamation, och deklamationen, där sådan verkligen
borde finnas, urartade ofta till skrik, Gesterna voro
stora och lifliga, äfven i sådana moment, där rolens
innehåll icke kräfde det, och i följd af den stegring,
som nödvändigtvis måste ske i de stora kraftscenerna,
fick plastiken då ett våldsamt och krampartadt
skaplynne. Metoden är tydligen beräknad på
åstadkommande af stor effekt, men detta mål uppnåddes visst
icke alltid, just af det skäl, att man slösade med
effektmedlen på ett sätt, som antingen verkade tröttande
och förslöande på åskådarne eller framkallade till
karrikatyr gränsande öfverdrift hos de spelande. Det
är fatalt nog att man, när man kommit för att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
