Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i°3
sten, dekorationerna och iscensättningen m. m. blott
skalet. Men hvad karaktärsframställningen angår,
presterade Meiningarna just icke bättre saker, än hvad
våra ordinära landsortssällskap förmå. De förfogade
icke — möjligen med ett par tre undantag — öfver
några rikare utrustade krafter, och det var godt nog,
om man sanningsenligt kunde säga, att spelet på de
enskilda händerna var medelmåttigt. Att man med
stora gester, ihåligt pathos och örondöfvande
deklamation sökte ersätta hvad som brast i genialitet och
inspiration, hjälpte sannerligen icke upp denna
betänkliga brist. Tvärtom fick deras framställning därigenom
en bismak af förlegad idealism, som på det bjärtaste
stack af mot det strängt realistiska sträfvande, som
gjorde sig gällande uti mis-en-scenen. Att publiken
på ett så öfverseende, för att icke säga rent af
uppmuntrande sätt mottog all denna deklamatoriska pomp
är ett fenomen, som vi redan i början af vår uppsats
sökt förklara; men denna publikens hållning är icke
något giltigt bevis för att Meiningarnas
framställningssätt är det rätta. Vi erinra om Lessings snillrika ord:
Das Ziel der Schauspielskunst ist die
Characterdar-stellung, und der grösste Feind der
Characterdar-stellung ist die Deklamation.
Den satsen torde gälla ännu, och däri ligger till
en del domen öfver Meiningarna.
L. A. Ahlgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
