Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
närligt omdöme. Vi skola vidare medgifva, att
samspelet var förträffligt; det sätt, hvarpå hr Chronegk
och hans medhjälpare förstodo att få lif i och
gruppera de ofta nog oerhörda massor af statister, som
förekommo i de stora folkscenerna, var beundransvärdt,
och om dressyren någon gång stack fram på illusionens
bekostnad, så är detta något, som sannolikt ingen
regissör kan fullkomligt förhindra. Det djupa allvar,
hvarmed sällskapet påtagligen egnade sig åt sin sak,
den pietet och samvetsgrannhet, hvarmed en och hvar
sökte fylla sin uppgift, äfven om denna var aldrig så
obetydlig, kan icke nog starkt lofordas, icke nog
eftertryckligt framhållas till efterföljd. Kommer så därtill
att repertoaren var af gedignaste slag och att man
vid den sceniska bearbetningen af styckena i de allra
flesta fall farit fram med mycket varsam hand, så är
ju detta förtjänster tillräckligt stora för att rättfärdiga
vårt i början af denna uppsats fälda påstående, att
Meiningarnas första gästuppträdande bör räknas till
det märkligaste, som våra teaterannaler ha att uppvisa.
Vore det nu så, att de ofvan uppräknade sakema,
iscensättning, samspel, allvarligt arbete etc., bildade
den sceniska konstens quinta essentia, då skulle äfven
vi kunna underskrifva det ofta framkomna påståendet
om Meiningarnas absoluta storhet och oupphinnelighet.
Men olyckligtvis — eller lyckligtvis — är det icke så.
Karaktärsframställningen är väl ändock kärnan af kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
