Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
fiskareblodet och det härdande sjömanslifvet i hög
grad stålsatt hans kroppshydda.
Man skulle ju kunna tro — och många ha nog
trott det — att Pelle Janzon var lat och ointresserad
för sin konst. Långt derifrån; jag känner få, som
tänkt så högt om sin konst som Janzon. Att han
ibland begick den lilla svaghetssynden att personifiera
denna konst i sig själf, det tror jag, att vi alla kunna
förlåta honom. Han hade dock ej själf hvarken lagt
fröet till eller uppodlat denna lilla svaghet, som också
i mer än ett fall hade god ursäkt för sig.
Att Pelle Janzon fick så mycken tid till
öfvcr-lopps berodde helt simpelt därpå, att hans goda
hufvud och musikaliska begåfning gjorde allt lätt för
honom. Naturen hade gifvit honom allt hvad han
behöfde tör sin konst: han egde smak och omdöme,
öra och taktsinne, ett fylligt och vackert instrument,
en ståtlig figur och ett utmärkt ansigte. Och Pelle
svek ej heller denna sin goda moder. På henne
litade han från de första stegen på tiljan till de sista
och hon svek ej heller honom. För makten af hennes
trollspö veko ålderns svagheter och strapatsernas
krämpor tillbaka och det var först på senaste åren, som
hennes skyddande arm ej längre räckte till. Det var
då rösten började gå tillbaka i omfång och mista sitt
ursprungliga välljud. Och det fanns väl knappast
någon bot därför. Pelle hade slösat med sin röst lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
