Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*3*
mycket som med sin tid och sina krafter. Sjelf hade
han föga vårdat den; naturen hade gjort snart sagdt
allt. Några sånglektioner för Anders Willman, det
var den konstnärliga utbildning Pelle bestod den.
Den var en hingst af ädel ras, men nästan helt och
hållet dresserad i frihet.
Så lefde Pelle och så gick hans väg fram,
oscillerande mellan operakällaren, kungliga teatern och
grand hötel. Men i ungdomens sorglösa dagar sträckte
Pelle sina färder längre omkring. En sådan färd var
den Pelle på 1870-talet företog i sällskap med
Ludvig Norman och Carl Fredr. Lundqvist. Det var en
konsertturné genom en mängd Sveriges städer och att
den ej var ledsam, det kan man nog förstå. Pelle
sjöng Bellman, Lundqvist »Du gamla, du friska» och
Norman ackompanjerade och log.
Bland Pelles många egendomligheter var äfven
den att förskaffa sig ett sommarnöje, hvars make få
människor haft att uppvisa. Det var Pelleskär
utanför Lysekil, en liten klippa som vågorna kärvänligt
spolade och omfamnade. Möbleringen, som fördes dit
för hvarje gång, var af enklaste slag, några filtar,
tältstolar och ett bord. Ofta hörde man från Pelleskär
ett »Hurra för humle, hurra för malt» eller »Regnet
det faller hvar eviga dag». Då var Pelle riktigt i sitt
esse och »sången den for öfver vågen»,
ackompanjerad af vågskvalpet och de lena, mjuka böljorna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
