Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I5°
efterträda hr Ödmann i en af hans glansroller, torde
bifallet hafva varit en ljuflig vederqvickelse efter
arbetets tunga och hetta, och detta så mycket mera som
det ingalunda kunde anses oförtjent. Det visade sig
ock, att Oberon, som tillhör de operor vi med en
nyskapad konstterm benämna »Ödmanns-operor», lät sig
uppföras utan hr Ödmann icke mindre än nio gånger
under spelåret.
Den som däremot ej mäktade kämpa mot minnet
af Arvid Ödmann var den danske tenoren hr Brun.
Icke för det jag tror, att detta minne ensamt tryckte
ned hr Bruns framställning af Boitos Faust, den första
i hvilken vi fingo göra hans bekantskap såsom fast
anstäld vid operan; vårt eget begär efter lyriskt
välljud var nog ej härvidlag utan skuld. Vi hade också
vant oss vid en afgjordt lyrisk måhända alltför lyrisk
Faust, hvilkens tyngdpunkt var förlagd till första aktens
F-dursromans. Hr Bruns tenorbaryton, som behöfde rätt
mycken fysisk kraft för att hinna upp till tenor, var
föga lämplig i denna månskensstämning; våra Fausters
veka och saktmodiga åtbördsspel var alldeles motsatt
hr Bruns mera djärfva och heroiska gester. Det blef
också först i dödsstunden — d. v. s. i Fausts
dödsstund — som hr Brun egentligen fick någon makt med
figuren, men då var det nästan sent. Icke häller
lämpade sig fröken Eks (Margareta) och hr Bruns röster
och sångsätt synnerligt väl för hvarandra. Fröken Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
